Gotlands tidning – 21 oktober 1859, sida 4

Jag läg i skogen sofvande — i drömmen Jag såg de Saliga hängångnas Salar Och der en qvinna skön, med sorg i dragen. Jag frågte: Gifvas sorger håra — en stämma talar: oVar ej af sorg, o Svea! så betagen oT Oscars Ande, lefver i hans söner, yFörtvisla ej! — intill en sjerran framtid Välsignelse och lycka än Du röner pOch på den väg en mild Försyn bereder Dig Oscars ätt igenom Sekler leder DL arf den ätten sått okufligt moda vÄr kraftfull, stark, men mild och god. Lik skogen der, hvars löfhvalf blicken stänger Din framtids dunkla slöja ingen genomtränger, Men Hoppets färg är grön, som skogen uti nord. Hvad Sverge hoppas, Prins — jag tolkat uti ord. Ks RESER NINSARRENNR NENE RANES NES ngprnygn RDS BTR F—