Gotlands tidning – 21 oktober 1859, sida 2

wid hög sjögång. Likaledes har man noga bemärkt, att den wid sydwestliga och sydliga windar i inre hamnen ins rullande dyningen år af obeskrifligt mycket mindre betydenhet, ån den nyssnämnda wådan af att pla cera södra armen altför nära wågbrytaren. i Under mitt sednaste besök i Wisby mar jag sjelf i tillfälle att oeservera werkan af den utaf en wåldsam fyds westlig storm uppkommande dyningen i inre hamnen, och erkänner att densamma war mycket mindre mehnlig för der liggande fartyg, än jag förut föreställt mig. Det är på grund ar allt detta, fom jag föreflår att södra hamnarmeno afstånd från wågdrytaren ökas från 150 till 300 fot, och: att samma arm inskränkes till ett isoleradt Pierhufwud, beläget få, att det bryter wågen midtför inre hamnens gatt och på samma gång bildar ett wid uthalningar tjenligt fäste för moringar. — Derefter yttrar Herr Majoren fin önskan, att i samråd med få wäl Hamn: Directionen fom äfwen med Lotsarne och någre på platsen warande erfarne Sjökaptener, få wid mitt nästkommande Jnipectionobesök i Wisby närs mare bestämma läget för detsamma. Sedan Major Remmer i ofwannämnde betänkande jastställt, Arbetsplan för wågbrytarens förftårk: ning med kistor försänkte utom ytterraden, fom wi här förbigå, då derom nu icke är fråga, kommer han widare till: södra hamnarmens förändring till ett isoleradt Pierhufwud; och förekommer der ytterligare följande: Lägets bestämmande bör dock få öfwerlemnas till en committe, sammansatt af erfarna sjömän, Lot: sarne på stället, Hamn-Directionen och undertecknad. Wi skola nu fe till huruwida allt detta blifvit iakts taget sedan wi först wisat det onyttiga deruti att wilja uppföra ett Pierhufwud, som enligt kostnadsförslaget foms mer att medtaga 24,000 Ndr af de 100,000 Rr fom nu äro öfrige efter sednaste upplånte 150,000 Rr Rmt. Wi känna med fullkomlig wisshet, att om ite Byggnads Chefen, Herr Capiten Ahlander hade fallit på den ideen att wilja hafwa en hamnfyr uppförd på detta Pierhurs wud, få hade säkerligen Capten Ablander hos Diftricta Chefen föreslagit en mindre kostbar men lika ändamålss enlig byggnad; men sedan detta folofala misstag, att wils ja anbringa en fyr derstädes, (fom på denna sidan af farwattnet skulle leda fartyg på strand), blifwit påpekat, så har man icke welat widgå detta såsom ett skäl för upps förandet af Pierhufwudet i den skala fom förslaget inne fattar, utan will man numera promt och emot werkliga förhållandet tala om sjögång i inre hamnen med sydliga och spdwestliga windar och som detta Pierhufwud skulle bryta; hwarefter kommer liksom en biomständighet att det stulle äfwen wara ett tjenligt fäste wid uthalningar. Här har man således gjort hufwudsaken till bisak, ty det är endast för inz och uthalningar of fartyg, fom behofwet af en stadig moring der är behöflig, då deremot det obe tydliga skwalpet, fom mid ofwannämnde windar wppfoms mer i hamnen, icke förorsakar någon olägenhet; oh hwarom wi åberopa Major Remmers ofwananförda yttrande. — Derföre wore en mindre dyrbar moring fullkomligt lika ändamålsenlig som det nu föreslagna Pierhufwudet; men skulle så olyckkligt wara, att ändring uti eller uppskof med byggandet af Pierhufwudet ide fan numera åftads kommas, hwilket mi dot ide funna inse, få återstår liks wäl en högst wigtig omständighet hwarpå wi fästa icke alles nast Hamnbyggnadd-Direktionend utan äfwen stadens ins newånares, synnerligast Herrar Sjökapteners uppmärks samhet. Detta är platsens bestämmande för BPierhufmwus dets läge. Wi hafwa i det ofwanstående wisat, hurusom Herr Major Remmer sjelf, på twänne ställen i sitt betänkande, fästat uppmärksamheten derpå, att på platsen waran2 de erfarne Sjökapteners samt erfarne Sjömäns och Lotsarnes på stället, biträden och råd wore nöds wändiga för bestämmandet af Pierhufwudets läge. Har detta blifwit iakttaget? — Nej. — Wid Major Rems mers besök tillkallades Angbåtskaptenerne Erichon och Wallgren, hwilka jemte Arbetechefen Kapiten Ahlander och Lotsålderman Winberg woro Major R. följaktige wid denna undersökning. Den enda erfarne och competente persons, Ålderman Winbergs, wid detta tillfälle afgifna råd och yttrande om rätta platsen för Pierhufwudets läs ae, lärer heller icke derwid antagits, utan lemnades åt ångbåtskaptenernas mening det affeende, att stället blef af dem bestämdt. Således git man icke allenast förbi den erfarne och under trettio år praktiserade samt wid kusten uppfödde ålderman Winbergs åsigt, utan man uns derlät äfwen att rådfråga en Äldre, i Hamndyggnadss T ireftionen inwald ledamot, fom, förutom att wara en bepröfwad sjöman med från barndomen inbemtad Iofals kännedom, förenar egenskapen af att nitiskt intressera fig för hamnarketenas fortgång och bästa fulländans de. Lemnande fullkomligt vitsord åt de förutnämnde ångbåtokaptenernes skicklighet och erfarenhet i öfrigt, tro wi bot att ingen härstädes will i förewarande afseende tillmäta dem nägon större behörighet, framför ortens eg ne erfarne och bepröfwade Sjökaptener, helst den ertarenzs het de förra kunna åberopa inskränker fig till de tillfäls len då ångan warit dem en hufwudsaklig hjelp mid manövreringen; men med endast segel hafwa de ingen — AN ss Ah t svd o 2 0 a 2 N