Kronotionden (twå tredjedelar af tionden i spannemål) är redan fastställd och den af Kongl. Maj:t anbefallda, i 15 år fördröjda regleringen af tertialen (den öfriga en tredje del af samma tionde) bör ide längre flå uti ett os wisst sjerran. Sedan tertialen blifwit bestämd, få fan hela tiondeafgiftens förwandling från spannemål till pens ningar gå få mycket lättare. Wisserligen återstår ännu att träffa allmän öfwerenkommelse om s. k. småtiondens utgörande. Men denna sednare fråga må tillswida re lems nad åsido för att ide onödigt förhindra den hufvudfaklis ga frågans afgörande och fan äfwen beqwämligast övers låtas åt löntagare och löngifware att sjelfwa sins emellan erdna och helst beftämma i penningar såsom redan lär hafwa skett i flera pastorater. Nuwarande löntagare kunna naturligtwis icke förkräns kas i sin belåtenhet med det närwarande aflöningssättet, och det må stå dem fritt att behålla det de hafwa. Dock hoppas wi att de fleste ibland dem ej skola dröja att ins gå på förändringar såwidt de dertill hafwa fria Händer. — Hwad åter tiondegifwarne beträffar, få tro mi att de allmänt skola wara benägne för en reglering fom ändtlis gen befriar dem från den hotande faran af conventionå stadgans tillämpning. Deras ombuds endrägt och medgöra lighet mid det nu hållna första sammanträdet härom lås ter of hoppas att bondeståndet börjar inse tionde-reglerins geno nödwändighet och betydelse. Jordbrukarens wälföre stådda intresse är nemligen att uti denna fråga få ffynds samt fom möjligt komma till en bestämd uppgörelse och till ett slut på all twist. Det bör ej kunna undgå hos nom att tiondeutskylden tillwäxer i samma mån fom åfers widden genom odlingar förstoras och afkastningen ökas. Den t. ex. som för 20 år sedan skördade på sitt hemman 30 lass säd, kunde på fin högsta Höjd påläggas en tionde: beskattning af 3 lass säd; men om han nu uppbringat fin afkastning till 100 lass årligen, så är hans tiondentskyld egenligen 10 lass. Det är således af wigt att från jords bruket aflyftas en sådan skatt, som oupphörligen ökar sig i jemnbredd med odlarens anwända större flit och nedlags da högre kostnad. Det är särdeles af wigt att tiondefrås gans afgörande ide uppskjutes från år till år, ty derigez nom wärer årligen löntagarnes anspråk. Derföre wilja wi tillråda dem, som utses till respective tiondegifwares ombud mid nu pågående sammanträden i och för tertias lens reglering, att ej af småaktig prutningslufta föranles da uppskof och kanske lägga sådana hinder i wägen att hela frågan äfwen denna gång afstannar. — Beklagligen finnas åtskillige tiondeskyldige fom, belåtna med den Bf: werensfommelfe de nu träffat med sina Pastorer, låta ins söfwa fig i den inbillning att de och hädanefter skola bes tinga fig lika förmånliga wilkor. Men dem wilje wi erinra jörst och främst derom att de äro i besittning af en högst owiss förmån, beroende nemligen af deraå Prefts mäns lifstid och sedan derom att tiderna äro förändrade nu mot fordom, ty det obefordrade presterskapets ställning är redan och blifwer med hwarje år en Helt annan än för få år sedan: det yngre presterskapet skall, i händelse af tis ondegifwarnes enwisa motstånd mot en önskad löneregles ring, icke behöfwa dagtinga wid blifwande prestwal utan med beslutsam endrägt hålla fig till bestämmelserna i cons ventionsstadgan och fan göra detta med desto större skäl om tiondegifwarne genom ett obefogadt motstånd frikallat presterskapet från all skuld till det nuwarande ocfterrätt: lighetstillståndets fortfarande. De sätt att undgå cons ventionsstadgan, fom hittills praktiserats, blifwa och häs danefter i anseende till ten allmänna opinionens påtryckning mer och mer omöjliga, särdeles om Stiftet äger en styresman fom håller ögonen öppna och fom ide tillåter det kanske ej längesedan öfwade spelet med masquerade ansökningar till ledigblifna prestgäll. Förekommas wissa utwikningar från rätta wägen wid ansökningar till pres fterlig befordran, få lärer wäl och den raka wägen följas både före och efter walet, och i få fall kunna respective tiondegifware råka i närmare obehaglig bekantskap med den nu nästan okända conventionsstadgan m. m. Det wi nu yttrat hänförer sig till förestående öfwer: läggningar emellan tiondegifware och tiondetagare angåens de tertialen, hwarwid wi dot förwänta få mycken insigt och känsla af sakens wigt å båda sidor att den nådigst anbefallda regleringen i god sämja fullbordas. Beträffande ifrågawarande reglering af tertialen är ännu en wigtig sak att beakta. Wi hafswe i det föregås ende ådagalagt nödwändigheten af def skyndsamma bes handling. Men ett wäsentligt Hinder deremot förefinnes uti det otillräckliga anslag fom bewiljjats till detta ärendes widsträckta förberedande arbeten. Jnsamlandet och ords nandet af alla erforderliga uppgifter, jemförda med landtz mätaresfartorna öfwer hwarje hemman, speciella underföks ningar i hwarje foten för att erhålla säker kännedom om rätta förhållande — detta och mycket mera tyckes dfverz stiga en mans höfwo, äfwen om han uteslutande egnade sig derät. Huru är det då möjligt att wänta ett fynd samt slut, då hela detta arbete måste skötas wid sidan af andra tjensteåligganden? Wi hade önskat att den man, som genom ett lyckligt wal fått sig detta maktpåliggande uppdrag och som redan nedlagt så mycken möda derpå samt — hwad ännu wigtigare är — wisat sig äga en obestridlig skicklighet att utföra detta kinkiga wärf, skulle wara tillförsäkrad en sådan ersättning att han kunnat 02 KKÄgdnpaO 224 A os ir Pp ÅA