Gotlands tidning – 23 september 1859, sida 2

Blick på Landtbrukets närwarande ställning. Iltur Nerikes nya Allahanda meddela wi följande: Allmänneligen höres — och det för wisso på goda skål — mycken klagan öfwer den tryckta ställning, hwari wår landtmannanäring för närwarande fig befinner. Detfrås gor, fom wid landtbruksmötena till öfwerläggning frams ftälla8, synes mer eller mindre Direkt efterforska grunds ersakerna till detta bedröfliga tillstånd och medlen att till någon del åtminstone häfwa werkningarne af detsamma. Förhållandet är så mycket mer att beklaga som nationen numera, sedan uppmärkjamheten waknat derpå, allwarlis gen anstränger sig för att sent omsider åt modernäringen winna den ståndpunkt, fom naturen och behofwet näsian sjelimant anwisa densamma. Men med en nästan helt och hållet afstannad erport, förswunna eller undangömda kapitaler, det redbara myntets bortwikande, allt detta uns der det bienkningekostnaden ihärdigt håller fig uppe, ers bjuda sig helt naturligt åt landtmannen i denna stund inga lysande utsigter. Medlen och utwägarne att häruts innan åstadkomma heljosamma förändringar äro utan tmifs wel mångahanda, ech man hyser i detta affeende stora förwäntningar af rikets snart sammanträdande ständer. Men hwad man utom de rent finansiella åtgärderna, särskilt hwad landtbruket widkommer, kunde önska att statemafterna något allwarligare wille behjerta, wore afs sättningens bättre ordnande. Det är icke nog att genom skapande af kommunikationsleder inom landet bringa mes ra liflighet i den inhemska waruomsättningen, eller att ges nom frihandelsprincipens införande ställa of i en bhelfos sam täflan med andra nationer; man måfte wäl och fe till att denna täflan fan uthärdas, att industrien erhåller ett bestämdt mål, hwarigenom dess alster oafbrutet kunna tillhandahållas på werldsmarknaden och trygghet för def framtida beständ fan winnas. Allt detta fan endast ers nås genom en ordnad afsättning. Den snillrike biskop Agardh säger härom: Arfättningen fan anses för den egentliga drifkraften för all industri, enär utan den afs stannar all produktion ech allt arbete. Såsom ett wigtigt medel att uppnå detta syftemål, hwad landtmannaindustrien angår, föreslår famma frejs dade författare inrättande af spanmålsupplag. Jag tillåter mig få mycket heldre att återföra i minnet hwad ban härom yttrat fom jag ite lyckats förmärka att detta litwäl få wigtiga ämne ännu tillwunnit sig någon alls männare uppmärksamhet, minst hos dem det närmast wes derbordt. CEn af orsakerna — säger han — hwarför fpans målshandeln kämpat med få stora swårigheter i wårt land, är att spanmålen hos oss finnes i en mängd små bester på hwarje gård ofta hela året om, strödda öfwer hela landet. Låge alla dessa små strödda partier på fos ra upplag i de westra kuststäderna, hwem kan twifla, att