Gotlands tidning – 23 september 1859, sida 2

(Meddeladt) Presterskapets aflöning på Gotland. J Gotlands Läns nya Tidning N:o 33 erhöll alls mänheten en wink derom att mid det då förestående preftmötet i Wioby skulle wäckas fråga om förändradt aflös ningssätt för det ordinarie presterskapet enkannerligen pas storerna på Gotland. Nå ändiligen! tänkte wäl en och annan bland den nya Tidn:ns läsare — ty man borde wäl hoppas att framställningen härom war allwarligen menad dels då den fom från det Håll, der man kunde förutsätta den bästa kännedom om de frågor, Mvilka proftmötesberedningen hade att förelägga det församla prefters skapet, dels emedan det i Tidningen synliga förslaget alls tid hade en man — ja en prestman bakom ordet. — Lik wäl, sedan prestmötet nu längesedan är afslutadt, har man hwarken på enskild eller offentlig wäg kunnat erfas ra att något förslag i den af G. L:s nya Tidning ans gifna svjtning kommit på tal. Men om än frågan om det ordinarie presterskapets aflöning icke fom under öfver: läggning wid prestmötet, få är ingenting fom hindrar att densamma bringas under diskussion i länets tidningar, fe dan den ena af dessa hänskjutit frågan till allmänhetens pröfning. Wi förena oss med G. L. nya Tidning i att uttala förkasteledomen öfwer det ordinarie presterskapets numera icke alls titsenliga aflöningosättet och wi gå så långt att mi påstå att nuwarande aflöningasättet Utgör icke bott ett stort hinder för en werklig själasörjare under utöfningen af hans dyra kall, utan äfwen en beklaglig anledning till den rådande owilja fom på flera ställen öfwerflyttat sig från presternas personer till deras embete. Wi instämina derföre af allt yjerta i G. L. nya T:s önskan att dens na anledning till obehagliga twister och wärande mifnöje mätte jå fort fom möjligt är undanrödjas. Likaså äre wi öfwertydade om att finnesftämningen bland presterskapef nu är sådan, att hwad på detsamma ankommer icke myc: ket skall jattas för frägans bringande till ett önskwärdt flut, ty de medlemmar af det högw. ståndet, hwilkas innersta tankar härom oförställdt meddelas, erkänna öppet att ett tidsenligare aflöningssätt ifrigt efterlängtad, och för egen del erkänna wi nogsamt att der muvarande oflöningss sättet afsträckt månget lyckligare anlag från kyrkans tjenst. Den prestman, som har högre åtrå efter sina ahörares hjertan än efter deras sädestunnor, känner fig modjälld wid tanken på detta aflöningssätt, fom alltid åtföljes ar en oförtjent misstanke om egennytta hos äfwen den redlis gaste själaherde. Månne wid uppgörandet af förslager