Wid Jawigningen af uya Tårowerkshuset i 2Pisby. Den 26:e Angusti 1859. 1 Stolt war wårt Wistzv uti fordna dar, Och skönt det stod wid Diterbanvers spegel Med torn och spiror utt böljan klar Omgördladte utaf Hansas jyllda segel. Då wat det praktfullt, skönt och rikt, En ung, brudsmyckad sköldmö likt. Ur templens frid spreds Södrens ljus och tro Med bandeln ut vil Nordens skumma länder; Dod Dulerns folk oc) Westerus sontes bo J wåra lagars hägn på Gotlands stränder. Här öjwer austurwägs i tåg Man riddaren och pilgrimen såg. Men öfwermod och wåld oss slogo ner: Tull grus då blefwo bus och flott och tempel. Wått stolta matt och lycka war ej mer, Oh Wisby bar förödelsernas stämpel. Aj hjeltars steft är här mår mull: Blote under jord fins nu wårt gull. Dack, fast bland brustna bågars Helga grus Mucgrönan soraligt gror och staren bygger, Ej mwandratn, trött af dagens larm och rus, För skuggerna i wåra tempel skygger: Mur-kronan, fom i Morden tår, Det gråa Wisby, får pans tår.