kunnat ana, att hans wagga stått på en främmande jord. Prinsens underwisning bestriddes under Guwernörens, Öfwerstekammarjunkaren Friherre G. L. Cederhjelms leds ning, af Profess. N. M. af Tannström och Hr Louis de Moine, hwilken sednare åtjöljt Prinsen från Frankrike. Efter att hafwa, d. 4 Juli 1817, blifwit förklarad myndig, begynte Arfprinsen d. 14 i samma månad att bewista öfwerläggningarne i det swenska, och d. 7 Aug. i det norska Statsrådet. Nedan följande år gåfwo Swes riges Ständer prof af det oinskränkta förtroende, de hyste till den unge furstens mognad, rättrådighet och kraft, då de fattade det beslut, att Arfprinsen, Hertigen af Söders manland, skulle, wid de tillfällen, då Konungen och Krons prinfen wore ar sjuklighet hindrade, ega att inträda i uts öfning af konungamakten med all den rätt, Gvumdlagars ne densamma tillägga. — D. 20 Jan. 1818 mettog Konung Carl den 13:e, omgifwen af sitt Statsråd och af en lysande uppwaktning, den flora deputation af MNis kets Ständer, fom för honom anmälde detta beflut, och bekräftade detsamma med sitt bifall. Sexton dagar ders efter war han icke mer. D. 5 Febr. 1818 besteg Konung Carl den 14:e Johan thronen, och hans son inträdde i en ny ställning säsom Sweriges och Norges Kronprins. Aj Norges Storthing lemnades honom d. 8 Juni nämns de år likaledes det förtroendefulla bemyndigande att, uns der Konungens möjligen inträffande sjnkdom, föra rifö: styrelsen. (Forts.)