Gotlands tidning – 12 augusti 1859, sida 2

Monungens Stab hådancster fan utgoras ar Förste Iloju: tanter, samt en Adjutantss och Ordonnans-officers-corpå, för hwilken en af Hans Maj:ts Förste Adjutanter är Chef, har den 6:te dennes nådigst utnämnt och förordnat: Liu Förste Adjutanter: . Hans Kongl. Höghet Hertigen af Osergöthland Osdcar Fredrie, ö Hans Kongl. Höghet Hertigen af Talarne Nicolaus Angust, Generalfälttygmästaren och Chefen för Artilleriet, Generalmajoren, Kommendören af Kongl. Swärds-orden, Storfors af Kongl. Norska S:t Dlafösorden m. m. Fris herre Fabian Jacob Vrede, Generalmajoren, Sekundchefen för Kongl. Lifregemens tets Oufar:corps, Riddaren af Kongl. Smwärdå-orden, Kommendören af Kongl. Norska S:t Dlafssorden Fris herre Carl Herman Leuhusen, Generalmajoren, Militärbefälhafwaren på Gotland, Riddaren af Kongl. Swärdösorden, Kommendören af Kongl. Norska S:t Dlafssorden m. m. Didrik Gillis Bilot. — DÅ genom Kongl. Maj:ts Minister i Wien berättel fe ingått derom, att Prins Gustaf af Holftein-Gottorp till åtstilliga främmande hof afgifwit en protest, med anz ledning af Hans Maj:t Konungens thronbestigning, har från Statoministern för Utrikes ärendena, den 2 dennes, följande Cirkulärdepesch bliwit till alla Kongl. Maj:ts Beskickningar aflåten: Uti en i Wien utkommande tidning, Ost-Deutsche Post, för den 27 sistlidne Juli, finner man intagen föl jande notio: 7Med anledning af Konung Carl XV:s uppstigande på tyronen har Herr Fältmarffalklöjtnanten Prins Gustaf af Wasa till hofwen i Wien, S:t Petersburg, Rondon, Berlin oh Köpenhamn aflåtit en reservation för bewarande af de rättigheter hans härkomst tillerkänner honom. Sedan år 1844 är det, fom jag tror, nu första gån: gen wi höra uttalas namnet på denne pretendent till Sweriges thron. Då, såsom nu, aflät han till samma hof en protest i enahanda syftning. Ni känner, min Herre, det ädla swar den aflidne Konungen afgaf i ans ledning af denna protest. Så snart den fom till Hand Maj:tos kännedom, förklarade Konung Oscar offentligt att förordningen af den 10 December 1812, hwilken wid strängt answar förbjöd all gemenskap med medlemmarne af f. d. Kongl Familjen, upphäfdes. Under de 15 åren ar hans Maj:to ärorika regering, har Han icke ett ögons blick haft skäl att Angra denna ädelmodiga ingifwelse af Hand högsinnade sjåäl. Om Prinsen af Wasa, då han ånyo afgifwit denna protest, kan finna någon tröst i de olyckor, för hwilka Konungen gerna erkänner att Prinsen warit ett ganska oskyldigt offer, få är det långt ifrån att wår Höge Su: verän har något att deremot inwända. Det skulle wara så mycket grymmare att wägra honom denna tröst, som efter allt utseende, det är sista gången ett dylikt tillfälle yppar fig för honom, enär den berömda stam, hwars sista telning han är, tyckes komma att med honom utslockna på manosidan. Stuartarna afgåfwo äfwen mid hwarje thronförändring en dylik reservation; äfven de gjorde det i lång tid och alltid förgäfwes; äfwen de u slocknade långt borta från det land, hwarifrån deras fäders fel hade förs jagat dem; men minnet af deras förfäder likasom mins net af de stora Konungarne af Wasahuset, hwilka genom fina höga dygder grundlagt Swerigeo lycka och ära, blifwer derföre icke mindre oförgänligt eller mindre lysande och den aktning man är skyldig en djup olycka låter oss gerna blunda för ett ansprak, som hos swenska folket icke finner något rättfärdigande, lika litet som några sympathier. Ni behagade, min Herre, meddela innehållet af denna depesch till den Regerings kännedom, hos hwilken Ni har den äran att mwara anftälld. — Löjtnant Lilliehöök fom tjenstgjorde mid 2:dra Zuavregementet nnder italienska fälttåget, har underräts tat sina anförwandter att han oskadad bestått striden wid Solferino, ehuru han warit med i hetaste träffningen från början till slut. Han skall följa regementet äter till Afrika, förrän han kan tänka på att få återwända till fäderneslandet. — Det bar fallit en landsortstidnings Stotholmskorrespondent in att yttra, det Swerge aldrig förut haft twå Enkedrottningar på en gång, men wäl tre, nemlis gen wid Gustaf II Adolis anträde till regeringen, då icke blott hans moder utan ock Katarina Stenbock och Katas vina Månodotter ännu lefde. — Jnnan Bnkedrottnins garnes antal blef tre, maste det dock nödwändigt under någon tidrymd förut ha warit två, eftersom mi blott hafwa en Konung i i fender (de båda Katarinorna hade en rund tid ar 15 år på fig att såsom enkedrottningar utgöra ett par); och likaså måste, då tretalet sedan bröts, en om än aldrig få fort tidrymd hafwa uppstått, då twå enkedrottningar funnos, så framt ej två eller alla tre dego på en gång. — Sjelfmord. En distinktionokorporal mid andra lifgrenadierregementet i Ostergöthland wid namn Hägg har nyligen, efter återkomsten från mötet å Malmen, genom ett i munnen förmedelst sitt eget gewär aflossadt stott afhändt fig lifwet. Under mötet hade han jemte