Gotlands tidning – 29 juli 1859, sida 2

Kriget, freden, Napoleon den a:dje. Hafwa Europas politici numera fått någon werklig kännedom om Napoleon den 3:djes sträfwanden? Kunna dessa pos litiei numera lättare förklara hwari hang s. k. misfion skall bestå? eller hwad han menar med fitt yttrande: Kejsardömet är freden! — Att han hittills såder unges får med franska jolket gjort hwad han welat och dito dito i yttre förhällanden med Ryssland och dito dito med Sars dinien och Osterrike; att hans armee öfwerallt segrat, att hans bundsjörwanter icke segrat utan fransmännens til: hjelp, det ha wi fett. Att Napoleon är en personlighet, fom ide få lätt låter ta reda på fig och att han dertill lär wara skicklig, uts märkt sticklig general, på flagfältet med sin köld fig lif, har man äfwen fett. Osterrike (förbluffadt, förskräckt efter fegt) tackar för måttligt flivk och ger honom Loms bardiet, ett af de wackraste länder i Europa, med 2 3 3 millioner innewånare (wärdt i pengar c:a 3 af Komms gariket Swerige). Han gör deraf en present till Sars dinien, undanbedjande fig neutrala makternas näsor att blandas i den fred han dieterat, under det att Englands twå dugtigaste ministrar (Palmerston och Russell) önska Jtaliens jullständiga oberoende, och mena att i någon fredofongress skulle England ej deltaga för annat än Buropas sakerhet och Englande åra. Att något mera afgörande i politisk wäg möjligtw is kommit närmare tyckes emedlertid numera påtwinga sig en uppmårksam betraktare, ty näpreligen har wäl någon man förut warit så föremål för skarpt politiskt ffärftås dande som Napoleon den 3:dje, alltsedan han waldes till franska republikens president — en följd af de djerfwa, någongång liksom swindlande steg han uttagit, såsom det mill sonas, enadt med en ur det mystiska i hans faraks ter drifwen absolut uppfattning af ett bestämdt werk (en mission) han skall fullborda och är utsedd til, och i hwils fet det fan synas han blifsit stärkt af det hittills allts jemt lyckade utfärdandet af hans engång uppgjorda fast för kanske ingen klart framstälda planer. Publicister från alla håll i Europa ha en masse kastat sig öfwer hand handlingar, i granskning snodt och wändt dem såwidt de mäktat; de ha uttalat förfkafteljes domar öfwer dessa handlingar och öppet beskyllt Napos leon för eds: od) löftesbrott och såsom ett löftesbrott är äfwen den snara fredens afslutande ansedd; dot måste alls tid ett sådant påstående ännu bli swäfwande, emedan Nas polcon fick framställa såsom motiv för fredens slutande, att hela tyska förbun det gjort min af att resa sig mot honom, innan han måäktat krossa Osterrikes krigsmakt till den grad att def kejsare äfwen måste afträda Venedigs område och derigenom fullkomligt utträngt österrikiskt inflytande i Jtalien. Napoleon kunde således sluta fFres den i det han omgaf sig med glorian af, till en del, cegennyttig uppoffring för Jtalienska nationaliteternas sjefstäåndighet, och på samma gång göra fig förbunden fås wäl sin bundoförwandt, Sardinien, fom Österrikiska fkejs saren till erkännande af det bemedlande och humana hands lingosätt fom fom att gå ut på att göra en politiff fiende till en dito män. Har deremot Napoleon från första