Gotlands tidning – 22 juli 1859, sida 2

Kung OSCARS Minne. Kung Oscar sojwer bland sitt trogna folk — Han, som så länge för sitt folk har wakat! Hwart tåradt öga är en trogen tolk Utaf det slag, som hwarje hjerta skakat. Men sof i frid, Du ädle, gode Kung! Sof roligt efter länga, tunga striden; Till slut din krona blef dig ju få tung: Ett tacksamt folk Dig unnar himlo-friden. Hur många böner, fom ditt folk har höjt, Hur många knän det böjt att fe Dig räddad! Men, nu det är dot med Guds wilja nöjdt Att Du är roligt snart i grafwen bäddad. När jordens gyldne kronor lyftas af, Gå minnets stjernor upp att ewigt skina. Som perlor tårar falla på din graf: Tet är den skörd, Du får af folken dina. Tag nu i himtens frid din råtta lön, Jnför den Ewige din ftjerne-fröning Och af ditt folk i tårar och i bön Def smärtas suckar, tag dem til belöning. Haf tack, Du bädangångne Landets Far! För Rätt och Sanning, fom Du bland oss skiftat, För fredlig bragd, för tjuset fom är qwar, För friden, lockan, fom du bland oss stiftat. Sof, ädle Konung! länge Norden skall Din ådla bildning, mildhet, wis het sakna. — Men från din himmel med ett stjer ne-fall Sänd Swea tröst att hon til trajt må warna; Sänd frid och tröst åt Mafa, Barn och Mor, Som djupt förkrossade med folket lida; Sänd år Kung Carl din wishet, tv a stor Att såsom genier följa mid Hans sida. Då, uti sorgen glada, sluta wi Oss troggankring wår nye Kung och swärja At städse troget stånda Honom bi, Ait rike Hans med tro och mandom wärja. — — J böge Carlar! fen från himlen ned Till eder gamla Nord och Carl den unge, Att allt Hans land må stå med makt och fred Och att hang ära alla tider sjunge! S