Gotlands tidning – 10 juni 1859, sida 3

PJCAT gymfl!! 01Tett piutlenl tdtcCct IDuI DIIIUILA . besatt, tills mi funna hinna sörskaffa of en ny mwälwillig Löjenan t. — — ÅAtskilliga sätt att förmå motsträfwiga frufttran till bördighet. Hwad wi här komma att anföra, fan isonnerhet lämpas på tråd af kärufrukter, åpplen och päron, samt i wissa fall på espalieret-träd af stenfrukter. Fristående törsbärs-och plommonträd tåla föga att skäras, eller på annat sätt opereras, utan är bäst att för fådana bereda jordmanen för det ändamål, man will winna. Hwarje träd behöfwer, för att bära frukt, en wiss stadga i sin wed, få mål i stam, fom grenar. Denna mognad ät icke altid beroende af ålder eller storlek, injallet äfwen hos äirskillia träcslag långt före eller sednare, än hos andra. Man ter detföre ofta helt små träd bära vmnig frutt, Under det andra nårstående, af samma åtder eller ästorlet, (te hanva en enda att frammija, hwilket för en orälig planterare ej är särdeles uptmuntrande. Om man på en plats, der man önskar hafiwa ett fruktträd, sätter en tärna och låter den deraf sramkommande telurngen obehindradt uppwäxa, utan att den någonsin rubbas eller stottas och blott upporages tall ehötig form, utan ompning eller dolik operatton, få btic ett sådantrtiäd, i de flesta fall, sturkare och härdigare, än der, fom på litadan piats blijwit såsom sullbiidadt plantetingoträd insate. Deremot skall man äfwen merändelo finna, alt ett orubvadt träd fordrar längre td och mäste uppnå långt betydligare styrka innan oet börjar bära fruft. Hwarje operation med omflotining, sörädtung och dolikt är nega täcnadt, ett wåld emot natuten, od vidrager t fin män att framtwenga trädeto förtidiga ålderdom; men, då äjwen med detsamma rördigheten påskondas, befrämjar man derigenom jult ändamåtet, hwarföre trädet är plan:eradt; och få moderligt öm är naturen mot dessa fina barn, att, ehuru man skulle wyca, att ett träd, Ofta upptaget med endayt några jöndersargade rölter, samt haljcödt ester en fång resa, ej skulle nägonsia ätersä sin förra liflighet, detsamma likwäl efter ett eller annat års förlopp få återhemtat fig, att det tull och med stundom kan halwa starkare wäxt, än man för fruttbaryeten skulle önska. Har man blott tålamod att wänta, få tommer nog af fig sjeif och tio, då trädet hejdar fin frodiga wäxt, och börjar att bära frufi. Men om man är ctålig, kan fruttbarheten framtwingas genom operation, antingen i roten, sta mmen ellet grenarna. Wet operera roten är ej rådligt, då man mill hafwa stora och wackta tråd, friftående i fina rader. Det är deremotat många fall tjenligt för efpaliet-tråd, fom endast hajwa en begränsad via ått betäcka, samt för dwärgträd på blomnerrabatter ech dolltt, hwilkå man mill vibehålla små, men dot bördiga. Opecationen består deti, att stden stottas ifrån rötterna, få art de till en del blottad, hwarester man afskär en eller flere af de grofwa på den sidan, der trädet synes srodigast, hwarwid man äfswen, för att otterligare hämma wäxiligheten, fan botttaga den fetare jorden, och ditlägga magrare, blandad med kalkgrus, hwilfet på de flesta träd påskyndar bördighet. Sker detta på wåren eller försommaren, skall man finna att trädet emot höften bildar blomknoppar för ett kommande år. Alt operera i stammen sker genom inskärning i barken, antingen horizontelt omtring stanmen medelst 2:ne fnitt g eller högst J:s tum ifrån hwarandta, hwarwid den mellanliggande barkremsan borttages, deck utan att hett och hållet blotta trädet på den fina basten. Man omlindar sedan en ffinnreaafa, barn eller dolikt, Jör att hendra solen att förtorka den blottade weden. Naturen helar detta sår medelst att bilda en swulst, som ofwan ifrån nedåt utwäxer öfwer såret och bildar en skroflig ring i barken, hwilten bidrager att liksom filtrera de genomlöpande safterna, fördröja deras hastiga omlopp och stärja den alltjör frodiga wäxten. Detta är den så kallade Trollringen, fom annars tjenligast onwändes på tarkwäxande grenar. Eller ock göt man sör famma ändamåls skull flere lodräta inskärningar i barken ofwanifrån nedåt, hwilket ofta är nyttigt då man fer att den yttre barken will brista och trädet lider af hwad man kallar barktrång. Naturen helar äfwen dessa får genom swulster, med samma werkan, som förut är nämnd. Att operera i grenarna är isonnerhet anwändbart för espalier-träd, hwilka man anbinder och derigenom kan bibehålla grenar och qwistar i det läge, ywartill man böjt eller twingat dem. Naturen i i fin frihet drifwer grenar och qwistar rätt uppåt; genom att wrida oc) böja dem horizontelt eller nedåt, minskar man deras frodighet, hwarefter de bilda blomsterkneppar, samt gifwa fin frukt. Att flitigt bortskära alla starta löfawistar, eller wanligen så kallade wattenskott, på frodiga träd är fåläng möda och orätt, ty ju mera man skär, desto mer får man igen af samma slag, tills träder slutligen utmattad. Har man ej widare tum för ett fådant efpalier-trädå anbindning, måste man, på förut anförda sätt, söka hämma hela trädets alltför lifliga wärxttraft. Börjar ett fruktträd afmattas, så bör man komma det till hjelp medelst gödning, helst med boskapsgödsel, hwilren böstetiden utbredes fring trädet, samt om wåren nedgräfwes. Träd, fom omgifwas ar odlad jord, hwilken gödes och renhålles för rotsaket och dylikt, äro härwid bättre lottade, än fådana, fom stå i gräsmarker och på torra badar. Liksom man i trädets ongre år föfer att genom konst framtvinga def mognad för fruktbarhetens skull tidigare än natuven, fig sjelf lemnad, framstället densamma; likaså måste man, när trädets ålderdom och skröpligbet börja infinna fig, söka genom konst i någon mån återwinna den förlorade ungdomen. All gammal bark bör då afskrapas eller borttäl jas, emedan den hindrar wäxtligheten, och nät de gamla grenarna ej förmå att bilda kraftiga årsskott, bör man efter hand borttaga dem, och af de nedtill på sådana grenar wanligen utskjutande wattenskotten, småningom på några år bilda en ny och frisk krona, fom snart gifwer omnma frukt, samt får ett ungt och städadt utseende, ehuru stammen kan wara ihålig och skröplig. Stora löfträd i frukttparker, fom Höja fina kronor högt öfmer fruktträden, utöfwa på fin närmasie omgifning en qwäfwande werkan. Så nyttiga fådana träd på något afftånd äro till skydd mot stormar, få skadliga äro de dock för fina närmaste grannar, och böra derföre borttagas, eller åtminstone topphuggas, om man will fe fruftträden trifwas. Stundom finner man ett eller annat stort och til utseendet frifet träd, fom fällan eller aldrig gifwer någon frukt. Har man genom gödning, utgallring af grenar, afskrapande af gammal bark och mossa, med flere dylika åtgärder, ej kunnat öfwerwinna dess motsträfwighet; fan man, genom att på ett par eller