Gotlands tidning – 6 maj 1859, sida 2

vara må — till allvarsam nähst. skade-ersättning och ofsentlig nesa; dem sjelfva till straff och andra till varnagel. Jurikes. — Justitieombudsmannen har högsta domstolen öfs werklagat Swea hofrätts utslag i målet emot ODla Månsson. Suftitieombudsmannen anser det wara genom rans sakningen owedersägligen utredt, att O. M. ehuru diffontz direktör såsom kommissionär tagit befattning med låneans föfningar och derwid egennyttigt förfarit, hwarföre han orkar answar på O. M. enligt anjwarighetslagens 2 8. Till bemötande ar hofrättens skäl hwarföre anfmarighetslagen icke skulle wara tillämplig på ifrågawarande fall i bankoreglementet, anför justitieombudsmannen bland annat: att det är gifwet att bankoreglementet skall innehålla ens daft den reglementariska föreskriften (att nemligen. full mägtige genast skola förordna en annan dircktör i den felandes ställe), men icke någon straffbestämmelse, hwilken måste sökas i answarighetolagen, hwilken ock utan alla wilkor och inskränkningar stadgar straff för öfwerträdelse af reglementet; att wid 1835 års riksdag hwarken förs budet för direktörer att wara kommissionärer, icke heller answaret för öfwerträdelser deraf, war hujwudsakligt före: mål för ständernas pröfning, wid hwilket förhållande desja riksdagsförhandlingar ide kunna tillerkännas något iwäs sendtligt inflytande på bedömandet af förewarande fråga, helst answarighetolagen blifvit af konung och ständer långt derefter stiftad och är i hithörande stadganden tydlig och bestämd; att förhandlingar med enskilde utom lånefontos ret wisserligen för fig allena betraktade icke böra för dis rektör wid kontoret medföra ett få beskaffadt answar fom 2 8 answarighetslagen stadgar (afser hofrättens yttrande, att förbudet att handla såsom kommissionär afsåge Iedas mots förhållande utom direktionen och således icke borde hänföras till 1. och 2. 8S answarighetslagen); men att det just är direktörens ställning till och inom lånckontoret, hwari grunden till förbudet uppenbarar fig, enär han ice får hafwa något eget intresse wid låns bewiljande, eller med andra ord wara ombud både för långifware och låntagare. — Till offentlig granskning framställdes å Guftuvis anska lärosalen den 30 sistl. April en af docenten i fornz nordiska språket filosofie mag. Carl Säwe för erhållande af professionen i nordiska språken utgifwen akademisk afs handling under titel: Gutniska Urkunder: Guta Lag, Guta Saga och Gotlands Runinskrifter, språkligt bes handlade; utgörande jemte inledningen (XLI pagg.) 122 sidd. 8:o. — Första Maj war ganska kylig, jåsom öfmwerhurs wud wåren på den sednare tiden artat sig; men snörusket och mulenheten hade gifwit wika för en under större des len af dagen klar sol. Att man icke wäntat sig mycket nöje i fria luften, bewisades bland annat deraf, att så wäl Kongl. fom Mindre och Södra Theatrarne annons serat representationer. Promenaderna till Djurgården woro emellertid ganska talrika äfwensom de inom staden, hwars torra trottoirer en for del syntes hafwa föredras git framför de ännu icke upptorkade wägarne på Djur gården. Ekipagernas antal, om man undantager omnis busar och droskor, war relativt obetydligt och lyren i utz styrsel fom på långt när ide upp mot den i fordna das gar, hwilket tyckes wisa att man numera ite fätter nå: gon synnerlig point utt dagens firande på detta sätt. Lis wet på Djurgården har också år från år blifwit på dens na dag alltmera anständigt. — Om Eldswådan i Ilddewalla meddelar G. H. T. följande närmare underrättelser från en person, som öfwerwarit olyckshändelsen: Elden utbröt, såsom förut nämnts, kl. I på natten uti handl. Grundells fonkurds massas hus, derifrån den öfwergick till enkefru Brattbergs stenhus. Efter flera fåfänga försök att rädda de gentemot belägna, antändes ett på andra gatan beläget, handl. Alex. Lönner tillhörigt stenhus. Branden, fom mi tagit wålds sam öfwerhand och i brist på sprutor ej längre kunde hejdas, utbredde fig med förfärande hastighet, under stark storm, åt alla kanter, så att nästan samtidigt alla frings liggande hus stodo i full låga. Klockan omkring 4 på morgonen öfwergick elden till den söder om ån belägna delen af staden och antände enkefru Natt och Dags der befintliga stenhus, hwarpå, då ingen spruta å detta håll fanns att tillgå, hela detta qwarter lades i affa, med undantag af häradshöfding Rosenqwisls stenhus, fom hur: wudsakligen räddades genom den widliggande trädgården. Samtidigt härmed antändes, genom ett i hamnen liggan: de fartyg, i hwars klyfwarsegel elden fattat, det äfvens ledes på födra sidan belägna, enstaka kronomagasinet, med deri förwaradt upplag ar bomullsgarn och bomull, hwilket magasin helt och hållet nedbrann. Först sedan de många antända gårdarne helt ech hållit fallit i aska, aftog elden få att omkring kl. I på morgonen all fara för widaie antändning kunde anses wara förbi. De öde lagda gårdarne, fom utgjorde den wackrast bebyggda Des len af fladen, uppgå i antal till 52, af hwilka 19 ftenz