Gotlands tidning – 8 april 1859, sida 2

(Fnsåndt) Gotlands Läns HushållningsSällskap och NRiksdags-fullmägtigen Olof Lagergren. Större delen af den tidningsläsande publiken torde ännu hafwa i friskt minne, återgifwandet i tidningarne af Rikodagsfullmägtigen Olof Lagergrens anförande inom Bondeståndet wid sist hållne Rikodag i fråga om förs ändrad lag för stängselskldigheten, derwid Lagergren, såsom en trogen ifrare mot alla nyttiga reformer inom ön, mot: satte fig all förändring i den gamla stängoiellagen, för att motwerka Oushållnings Sillffapets i strid mot hang åsigter, afgijne utlåtande i frågan, tillät fig att inom ståndet offentligen och oförsynt tadla Sällskapet, frams hållande att ingen af dess Ledamöter wore jordbrukare. Man hade wäl wäntat att ett jådant tilltag skolat frams kalla alwarsammare tillrättawisning än den Lagergren rättwidligen fått uppbära af Landets represen tanter inom de öfriga Rikostånden och äfwen genom lindriga ord i G L. Tidning; men Hushållnings-Sättffapet eller def organer, synes hafwa fatt fig öfwer Lagergrens tillmälen; och har ockjå gått ur striden med den seger att Qush.s Cöllskapets, på Nådig befallning afgijna underdåniga förs flag till ny Stängrelsförordning, både till principer och detaljer, i det närmaste återfinnas i Kongl. Maj:ts fes dermera den 21 December 1857 utkomna Nådiga Förs ordning om egors fredande mot skada af annans hems djur, samt om stängselskyldighet; och hwad wärre är för Lagergren, som sålunda brändt sina kol för intet, har jamma Nådiga Förordning här tillämpats och tillämpas jemnt utan tillstymmelse af utaf honom högwist föres spådda olägenheter. Medan Hush. sSällffapet sutit i lugn och afbidat frås gans utgång, har insändaren af dessa rader, för ro skull forskat huru det månde stå till med Sällskapets Lodamös ter, och såmedelst wunnit den upplysning, att Sällskapet år 1857 ägde 142 Ledamöter, deraf 106 jordbrukare samt 36 Embetsmän, samt Handlande och andra näringds idkare, och tillhörde 14 ar ortens allmoge de 106 jords brukarne. Häraf kan Jnsändaren intet sluta till annat än att Rikodagefullmägtigen Olof Lagergren gjordt fig saker till en grof osanning inför Riks-församlingen, för att derigenom winna bifall till en sak, fom han i följd af fina förwridna åsigter, wille hafwa genomdrifwen. Jnsändaren har widare wunnit den upplysning, att twens ne af ortens mycket anfedda jordbrukare inom Bondes ståndet, Korkowärden Gustaf Pettersson Walla i Klinte socken, och Husbonden Hand Petter Hellgren Hanes i Ens dre socken, deltagit i öfwerläggningarne och besluten om det för Länet ingångna Förslag till ny Stängfelsförords ning, få att landets Bondestånd derwid icke warit orcpres senteradt. Nu kommer härtill att mängden af Hush.Cällskapets Ledamöter är allmänt känd och aktad för theoretisk bildning och praktisk skicklighet i jordbruksyrket, samt att hwar och en utaf Ledamöterne, fullt ut kan mäta sitt jordbruks både widd och skötsel med Niksdagas fullmägtigen Lagergrens. Efter hwad kändt är bereder fig nu samme Niksdagss fullmägtig Lagergren till en ny strid med Länets Huoh.Sällskap; oh man hoppas att Hush.-Sällskapet icke dens na gång skall släppa honom få handlöst. Qush.sSällftapet har neml., ganska wälbetänkt fåfom det synes hwar och en fom litet fer fig omkring och icke är besmittad af gams la fördomar, åter wäckt en, flere gånger utan egentlig framgång, å bane hafd fråga, om laga skiftens införande på Gotland; och denna Huoh.Sällskapets omtanka för en i ögonen fallande förbättring af landets jordbruk, har ås ter fatt Lagergren i rörelse. Man är wisserligen icke rätt säker om Lagergrens mening härmed är att samla meriter till ett förestående riksdagsmannawal, efter om det är af ren kärlek till den gamla wanan, att få föra bort fin tid och fina dragares spillning emellan fina måns ga små ifrån hwarandra aflägse belägna ägor, fom hang ifwer nu waknat; — men det är befynnerligt, att Las gergren, den der sjelf warit ledamot af den lagstiftande församlingen, och ännu besynnerligare att, såsom det fås ges, en eller annan ar Herrar Pastorer, få tjenstwilligt gått hans ärender föc motwerkandet af en för landels framtid aldra wigtigaste reform, till mötes, att de både biträdt honom med menigheters sammankallande och wid deras sammankomster nårwarit. Både han och de synas alldeles hafwa bortglömt innehållet af 8 8. i Kongl. Förs ordningen d. 6 Febr. 1849, hwari det heter: CEj ware menighet å landet eller i stad förment, att fammanfoms ma till öfwerläggning om mål efter ärende, fom menige heten rörer; ej eller må fådan sammankomst af offentlig myndighet upplösas, få framt derwid ej företages något ssom emot lag stridande är eller eljest allmän ordning störer. Om tid och ställe för sammankomsten, der den ej redan, genom lag eller särskildt ftads gande, bestämd år, Mall dock anmälan göras hos 7Afontlias Avndiaheten i orten HHÖ. Aon C2