Gotlands tidning – 1 april 1859, sida 3

eKyrkliga Uppfatfer af Prof. H. G. Lindgren. (Forts. fr. N:o 12) Skälen till få wäl de antinomistiska Läsarenas fom Baptisternas affall ifrån war kyrka må hafwa warit hwilka som helst, och denna föndring må hafwa kunnat förekommas, eller ide, få är den dot nu ett bedröfligt factum, som påkallar alwarlig uppmärksamhet: och att, sedan nu det onda gått få längt, att det wisat fig ges nom redan befintliga lagstadganden icke mera funna af hjelpas, några nya mått och steg måste widtagas, för att åtminstone i yttre måtto ordna den uppkomna pords ningen, derom äro allas meningar odelade, huru fbiljaks tiga de än funna wara om de åtgärder, fom må anses wara de lämpligaste. På Statsfyrkans fullkomliga npps häfwande oc införandet af en obegränsad religionsfrihet efter Nordamerikanskt mönster hör man åtskilliga, i hus manitetens och civilisationens, ja! i sjelfwa Chriftendos mens namn, såsom de klingande phraserna lyda, enwist yrka, under det många mindre radicala, men ockjå der: igenom wida mindre conseqventa, wisserligen medgifwa Statsreligionens fortfarande bibehållande, men hålla för re, att alla sådana affall ifrån densamma, som afse Hf wergång till någon annan Christen bekännelse, böra få tull wida legaliseras, att Apostaterna må ega bilda fjeliz ständiga församlingar, och ehuru, till följe af grundlas gens bud, uteslutne ifrån rättigheten att wid Statens cis vila embeten anställas, förblifwa i oqwald besittning af alla öfriga medborgerliga rättigheter, hwilkas utöfwande ej står i strid med gällande grundlagsbestämmelser, Bwares mot andre wid affall till annan Christen confession wilja utöfwer skyldigheten att tillhöra ett organiseradt res ligionssamfund, fästa förlusten af alla sådana medbors gerliga rättigheter, som hwila på förtroende; och ännu andra höras yrka, att man för det närvarande, då mar om sjeljiwa Baptismens framsteg i wårt land blott har lösa rykten, men inga officiela handlingar att för sina åtgörande åberopa, borde åtnöja fig med en, efter tidås förhållandena lämpad, omarbetning af 1726 års convens tikelplacat och några eftergifter i kyrkans nu gällande liturgiska ordning. Hwad nu i det första rummet angifna förslaget ans går, få wilje wi ej förneka detsamma den stränga cons sequencens förtjenst, men måste desto mera bestrida dess usurperade anspråk, att uppträda i culturens och Chris stendomens namn; ty wore detta rättmätigt, då skulle ock civilisation wara möjlig utan religion — en sats få förs ryckt, att ingen lärer wilja åtaga sig dess förswar — och då skulle också Christi lära kunna anses wara tolerant emot hedendomen, hwilkens utträngande just är def upps gift; och att en stato mergifwande åt fina undersåter af en oinskränkt religionsfrihet i fig innebär laglig rättighet till och med till fullkomlig Guds-förnekelfe, bewisas bäft af de få kallade Äfrie männens föreningar i åtskilliga Nordamerikanska städer, hwilkas första trosartikel är denna det finnes ingen Gud. Skulle ån den statskyrkliga Jus stitutionens wedersakare härwid inwända, att med den res ligionsfribet, de förswara, wäl menas en önskwärd frihet att bekänna ywilken religion som helst men dock alltid med oeftergiflig förbindelse för hwarje statsborgare att tillhöra någon, få ligger för en dager, att denna reftrics tion är i sjeljwa werket fullkomligt betydelselös, enät hwilken godtycklig sammanställning som helst af satser rörande menniskans förhållande till det öfwersinnliga, Hur ru abjurda och osedliga dessa än måtte wara, sjelswa atheismen ite undantagen, ej lärer, der få behöfwes, ur aktlåta att tillwälla fig namn af religonen.