Gotland. sett Landtekonomiskt utkast, af N—gol. (Forts. fr. N:o 5.) Det händer dock stundom, att dessa ismassor ganska plötsligt af hafsstormarne åter förjagas; deremot ju längs re Ddrifsifen qwarligger, desto långsammare frigöras träsk och myrer från sitt istäcke, desto längre dröjer det innan wårwärman inställer sig, och desto längre är wärtligheten på Gotland utfatt för fin swåraste fiende — nattirofter: na. Dessa inträffa stundom långt in i Juni månad, och åstadkomma då stora förödelser. Det är emellertid påtags ligt, att i samma mån träffen oc myrerna, hwilka fed: nare uppskattas till 50,000 tunnland, men troligen ut: göra en wida större areal — genom en planmessig af: dikning frigöras från sitt öfwerflödiga watten, och blifwa tillräckligt torrlagda, hwilket alldeles ide är omöjligt, es huru, naturligtwis förenadt med högst betydlig kostnad, skola åtminstone de strängaste na ttfrosterna upphöra eller icke blifwa jå förstörande som nu, ty träsken och myrerna utgöra de egentliga frostgrufworna. Der, såsom fallet är på Gotland, kalkstenslagret är så mäktigt, och så wida utbredt, är det naturligt, att de lösare jordlagren äfwen skola wara uppblandade med kalk. På ön variera de emellertid högst betydligt äfwen i djup: het. På mångfaldiga trakter, och på widsträckta fält ligger kalkhällen dels alldeles blottad, likt den s. k. Alwaren på Oland, dels betäckt med ett få tunnt lager af till grus och sand förwittrad kalk, ytterst sparsamt upp: blandadt med förruttnade wärxtämnen, att endast en swag och lätt förtorkande gräsvegeta tion der förekommer, jemte nödwuxen barrskog, som har sitt rotfäste iden fönderbrut: na kalkhällens sprickor. Men så wäl inuti landet, i de wanligen långsluttande, ofta ganska widsträckta dalförfänks ningarne, och på de låga hafsstränderna träffas deremot en djup, ofta utomorden tligt fruktbar wäxtjord af mylla, myllblandad sand, kalk, lera och mergel i mångfaldiga blandningö-förhållanden. Den mest humusrika, bördiga och djupa jorden föres kommer naturligtwis der, bwarest myren under tidernas lopp och till följd af den fortgående uttorkningen, redan antagit tillräcklig fasthet, och följaktligen ej längre är beswärad af öfwerflödig fuktighet. Dylik mark, som icke ännu odlats, bär wilda men bättre grässlag, och begags nad antingen till slåtter eller bete: i begge fallen är den wanligen bewuxen med löfskog. Rörande Gotlands areal äro uppgifterna temligen skiljaktiga. Enligt af Forssel utgör Wisby lån 27,94 qwadratmil: enligt läns-ftyrelfens sista Ssårsberärtelfe upp: gifwes On Gotland med omgifwande holmar och Fårön till omfring 24 qwadratmil. Gotska Sandön, fom äfwen tillhör Gotlands län, men fom ide är af betydlig storlek, kan ide utgöra skillnaden i de begge här ofwan upptag: na siffertalen. Troligen är länssftyrelfeng uppgift den riktigaste, fåfom grundad på sednare gjorda beräkningar. (Fortf.)