en större dekoration af flaggor, i medelpunkten bärande inskription Den 13 Mars 1809 samt derunder namnet Adlerercutz, och på sidorna om detsamma namnen Aders sparre och Anckarswärd. Samlingen utgjordes af oms kring 400 personer af alla stånd och deribland flere ans förwandter till cheferna för 1809 års statshwälfning. samt Justitie-ombudsmannen Wester. Till ordförande war ut sedd Landshöfdingen Montgomery. Sedan sällskapet från samlingsrummet intågat i salen under det musiken uppe stämde melodien LVikingafåten, åldriga lundar, klippor den ewiga frihetens wärn, och efter det en aftonmåltid blifwit intagen, anmäldes af ordföranden att en deputas tion från Stockholms Arbetareförening infunnit fig och hade ett meddelande till sällskapet. Detta bestod uti en helsning och lyckönskan till de församlade famt tillfännas gifwandet att äfwen Arbetareföreningen firade samma dag genom en fest. Ordföranden tackade å sällskapets wägnar för uppmärksamheten. Efter en stund inleddes festialen af ordföranden med en skål för H. M. Komungen och det Kongl. huset, hwarpå följde hurrarop och jolksången, deri de närwarande deltogo. Hr Blanche föreslog uti ett eldigt och af starka bifallsyttringar ofta ajbrutet tal en skål för den trettonde Mars. Derpå afsjöngs en wers af en utaf Hr Carlen författad fång. Frih. R. Cederström föresleg en äfwen med mycket bifall mottagen skål för mins net af 1809 års män, samt wände sig med hedersbetvs gelser till de nu närwarande af dem: Carl Henrik och August Anckarswärd, samt omnämnde de äfven närmar rande sönerna till de aflidne, neml. Frih. Adlerereutz samt Grefwe C. A. och Frih. G. A. Adlersparre, lus tande med ett lefwe för 1809 års mån: Adlercreutz Adlersparre, Carl Henrik och August Ankarswärd. För denna skål, hwarpå följde en fång af Hr Bjurften, tac kande Grefwe C. H. Anckarswärd, Frih. Adlerereutz och Grefwe Adlersparre. Hr Dalman föreslog en skål för konstitutionen. Talet framkallade lifliga bifallsyttrins gar och följdes af en fång, författad af Hr Fredr. Sander. Hr L. I. Hjertas uppträdande derefter i tribunen helsades med handklappningar. Grefwe Carl Henrik Anckarswärd besteg derpå tribunen under lång: wariga bijallsrop. Hr P. R. Tersmeden föreslog en ffål för finska armken. Skålen tömdes med bjertlighet och jubel och Hr Montgomery tackade för densamma. Hr Sohlman föreslog en skål för brödrariket Norrige och för nordens framtid. Hans tal mottogs med mycket bis fall. Grefwe Aug. Anckarswärd tackade derefter, uti ett tal, för den skål, fom blifwit honom egnad, och å de yngs re bland 1809 års mäns wägnar. Bypeditionsfekreteras ren Cederschjöld föreslog slutligen, med ett tal, en skål för Nordens qwinnor, hwilken beledsagades af en sång, författad af Hr Hedberg. Läktaren war upplåten åt damer. Sammankomsten warade från kl. 7 till kl. 12 e. m. — Arbetarefören ingen firade den 13 Mars uti fin för tillfället dekorerade lokal wid Beridarebansgatan ges nom deklamerandet af werser, ffålar, tal, fång och horns munsik. — Uti orrköpings Tidningar läses följande: Gudsförsmädelse. Enligt hwad wi förut berättat, har en person i Wisby blifwit ställd under tilltal för hädelse mot Gud. Mannen har sedermera blifwit dömd att böta 50 Rr Rmt. Då ungefär samma kasus under Fredrik I:s tid inträffade i en liten stad uti Preussen, med det förswårande af brottet, att smädaren i fin hädelse inbes grep äfwen konungen och magistraten i den ftad, der han war bosatt, fällde Fredrik, till hwars slutliga afgörande saken hänsktjöts, följande utslag: Att N. N. försmädat Gud, bewisar att han ej känner honom; att han smädat mig, förlåter jag honom; men för det han smädat mas gistraten dömer jag honom till 24 timmars arveft på Spandau. — Sederholmska målet. Allmänna åklagaren, ftadåfiskalen Silfwersparre har uti fitt slutpåstående, afgifwet den 14 dennes, förklarat fig, i saknad af fullständigt öfs wertygande bemwisning ide funna, wid målets närwarans de skick, å ynglingen Ödberg yrka något answar ware fig såsom baneman eller deltagare i mordet och hemstläller till domstolens bedömande huruwida saken bör lemnas till framtiden då den kan uppenbar warda eller Odberg från angifwelsen frikännas; likaså föranleda de obewista ans gifwelferna mot Odberg om wåld mot modern och stöld från hofintendenten Westin, hwilka angifwelser målsegarz ne bestridt, intet answarsyrkande. Mot pigan Boklund, som ådragit sig misstankar om medwetenhet af mordet, kan, i brist på bewisning, icke heller answarspåstående framställas. Odberg och Boklund öfwerlemnade saken till domstolens pröfning, den förre under anhållan det han måtte få njuta sin genom rättegången ådagalagda oskuld till godo och blifwa i målet formligen frikänd jamt 2 erhålla ersättning för sitt lidande under den tid af tre