Gotlands tidning – 24 mars 1859, sida 1

Hella, nomtlilgöllt. Jattet 411 00 CH DAL eecte rinärwård för Gotland. Eter en längre diskussion, förenade fig de närwarande i det beslut, att en komits waldes, bestående af följande Herrar: Grosshandlanden och Riddaren Liljewalch, Cavitainerne Kyllander och v. Post jamt Possessionaterne Wöhler och Kolmodin, och hwilken fomitg, — sedan den uppgjort förslag till Veterinärz wårdens ordnande på ett sätt, som kunde afhjelpa det nu allmänt kända och erkända behofwet af en slicklig Veterinärläkare för länet, — skulle låta utgå en upps maning till alla de af öns jordbrukare och andra pPperjos ner, som intrefera fig för och wilja deltaga uti en förs ening i sagde ändamål, att taga kännedom af det upps gjorda förslaget, hwilket derefter komme att ingifwas till Hushållnings-Sällskapet med begäran, att Sällskapet wille skondsamt ingå dermed till Kongl. Maj:ts Befallnings hafwande och nitiskt förorda detsamma, på det att behofwet af erforderlig Veterinärwård, fom nu så bögt och enhälligt uttalades, måtte genom K. Maj:ts Befatlningås hafwandes kraftiga försorg snarast blijwa afhjelpt. Att ännu en Soirs måtte blifwa utlyst, hwarwid det nu icke merhunna öfwerläggningsämnet, foderwårter: nas relativa wärde, kan blifva diskuterat, torde mar ra en anhållan fom hwarje wän af jordbruket säkerligen biträder. — F. d. Liljehornska huset. Med anledning af en till föregående Mix af G. T. insänd Larning för att passera Strandgatan utanför nämnde hus, hafwa wi erhållit följande upplysningar, som fullkomligt weders lägga de af Jns. —g— gjorda anmärkningar, om bris stande uppmärksamhet å wederbörandes fida. Redan d. 11 sistl. Dec. (såleded långt före stenraset) hade Hr Diwerstelöjtnant. och Ridd. K. Bildt i egenskap af Tygmästare ingått till Magistraten med en skrifwelse, hurnsom ofwannämnde hus wore i ett så bristjälligt skick å westra gafweln, att uppenbar wåda för närliggande hus jynes wara å färde; och då K. M:ts och Kronans före rådshus endast äro medelst en smal gränd skilda från is frågawarande hue, få anjåg Tyamästaren sig yligtig att söka afböja den förlust, som möjligen kan ådragas K. M. och Kronan, samt anhöll derföre att Magistraten wille skyndsamt widtaga sådane lagliga åtgärder, som i detta hänseende kunde wara betrvagande för nämnda förs rådehus. — Härpå förordnade Magistraten, att Stadens Bvagnads-Jnspektor skulle med erforderligt biträde föres taga besigtning å omförmälda bristfälliga boningshus, fom äfwen werkställdes; och inlemnade ByggnadösJuipekz toren d. 24 Januari till Magistraten ett deröfwer upps rättadt befigtningseinftrument med åtföljande förslag dera uti yttras, att de många briftfälligheter fom förefinnas böra snarligen undanrödjas till förefommande af husets widare förfall och dermed förenade wådliga följder, i hwilket arfeende i första rummet göres det förslag, att nedrifwa hela westra delen af huset, men låta östra gafz weln qwarstå såsom sidomur ät den återstående mwidbyggs da delen af egendomen; hwaremot i andra rummet göres det förflag att uppföra en stödjemur emot bredwidliggans de Magazinet, jemte det att den bristjälliga muren needs rifwes och ersättes af ny och säker mur, samt att alla de skadade delar af huset, som synas orsakat remnan i gafwelmuren, reparerad. — Sistnämnda dag beslöt Mas gistraten, att hwad som härutinnan förekommit skulle kommuniceras nuwarande egaren af huset, Grofhandlans den i Norrköping Herr L. Ringborg med föreläggande att deröfwer förklaring ajgifwa samt tillkännage på hwad fått och inom hwilken tid, de å bufet förefunna briftfäls ligheterna må wilja afhjelpas. Den 28 fiftl. Februari inkom denna förklaring till Magistra ten och innehöll föl jande yttrande: att Herr Ringborg, fom ännu icke sjelf fett huset, kunde icke antaga att detsamma, sedan det af honom, i anscende till intecknad fordran på executiv auk: tion inropades, eller sedan d. 3 sisll. Augusti, undergått någon sådan förwandling att wådan af dess orubbade qwarstående kan wara större nu, än den warit i många år tillsörene; att han förundrade sig deröfwer att icke wederbörande med mera fog iramställt fina betänkligheter förut då egaren fanns på stället, fom sjelf kunde taga hand om fin egendom; att han ansåg hwarje anfpråf, i det syfte fom nu förekommit, wara för tidigt wäckt, ins nan någon skada skedt, då endast farhågorna för hwad som möjligen skulle funna hända, ide borde wålla pås ståenden, fom, om de gillas och få tjena till skäl för myns dighets beslut, kunna föranleda de wådligaste ingrepp i eganderätten; att han således, urståndsatt att personligen wara tillstädes för att funna tillse och bewaka fina räts tigheter, nödgades inskränka fig till en allwarlig protest mot ett sådant Magiftratens beslut, fom skulle kränka egandes och dispositionsrätten med affeende å detta hus, derpå han ännu icke erhållit fasta och således ide end med full trygghet fan disponera. Till genmäle härå har Öfw.sLöjtn. Bildt den 19 dennes anfört bland annat följande: Mwad beträffar Herr Ringborgs ordande om tiden för anmärkningen samt personen hwilken den fom att röra, få torde åfwen Herr R. kunna tänka fig, att jag af honom låter mig tiden föreskrijwas lika litet, fom det bekymrar mig hwem fom wid tillfället för anmärkningen är egaren. Det är hus fet och allmänna säkerheten, ingalunda den för mig ofäns