Gotlands tidning – 18 mars 1859, sida 3

gre om denna kärlek sammansmälte med den till en annan varelse, -som skulle den ge lif åt slumrande krafter i min själ, — Jag tror det Alida... Du är skapad för hemlifvet, der skola dina själsgåfvor ännu herrligare utvecklas, såvida den make du väljer är en god och ädel man; märk detta sednare. — Liksom om du trodde att jag skulle kunna förena mig med någon som ej det vore — inföll Alida. — Jag deremot -fortfor Louise —skall alltjemt ensam gå min bana, men finner icke att jag skall känna mig olycklig derföre; ersättning för kärlekens sällhet vill jag söka i ett verksamt, praktiskt lif; min högsta sällhet eger jag dock i vissheten att min själ är med oupplösliga band förenad med hans — och i hoppet om ett evigt återseende. — Och i minnet Louise, men säg mig: är ej alltid minnets engel också vemodets? ty äro minnena ljufva, så måste jag ju också sakna så mycket mera. -Ja, vanligen Alida, men för mig är minnet vilkoret för hoppet. (Forts.)