Gotlands tidning – 11 mars 1859, sida 2

såsom bewäring de frivilligt åtagit fig, uppmanat tveders börande att behålla denna rättighet, Som nn det wäckta förflaget icke antagits, kunde det wara öfwerflödigt att tills det ånyo will framställas (sådant det då fan foms ma att framställas) låta saken anstå; men då en Quis? i den nya Länstidningen fatt fig nd för att bitväs da ej mindre wid frågang formela behandling än äfwen påtagit fig en slags examination, är det wist ide opafians de att nu i frågan hålla mot såtillwida att ej ftortaliga bet får öfwerhand och, i all fin wälmening, bortprater det egentliga hwarom fråga är: om Visby Borgare fjelfs we wilja utse fina officerare eller de wilja frånsäga fig dens na rättighet. — Det syntes wälbetänkt af Gotl. Tidn. att till Jns. i N:o 8 af nya Länstidningen ställa några frås gor angående GStads-bewäringens nuwarande officerares duglighet i hwad de åtagit fig, och af Jns. få meta om det der ryktet egde grund — eftersom Jns., å andra fis dan, också fynes ha påtagit fig en forts myndighet mid att bedömma frågand formela behandling och insinuerat om att besättande af officerare wid Stadobewäringen, efz ter den ordning det nu sker, icke skulle duga längre. Tis ger Jns. wid dessa frågor få har han komplett fällt fig utom saken, hwarest också torde wara och förblifwa hans bäst passande platå. Cuis?! qwickheterna i början af Quis? artikel skall wara hwad fom i mår tid fallag drift, det förstås nog; får gå med hwad de i den wägen duga till. Frågorna i slutet äro på ett sätt rätt fiffiga och snälla; dock skall Quis? påminnas att Stadsbewäringens Officerare äro förs sedda med Hans Maj:t Konungens fullmakt på fina tjens ster fullt upp lika med officerare wid Landtbewäringen, ehuru af wissa yngre utaf desse någongång begabbade, hwilket icke fan wara opafande i en tidning framhållas, att göra något till för att motwerka fortsättning af detta begabberi. Har Quis? något att publiciftifet anmärka mot Wisby Stadebewäring (trupp eller befäl) och will Quis? refors mering för närwarande af den ordning i hwilken Wisby Vorgare låtit fig fom sfriwillige soldater inskrifwa och commendera wid förswar af friheten (såwidt de kunna det när Pet gäller) säsom swenska medborgare och af hus oc hem mot inkräktare, få framstå ej med frågor, fom ide äro föranledda af fel i militärtjenst och fom, ehuru som sagdt är rätt fiffiga och snälla dock tillika äro ohes mula i qwalitet af dumdryga. Hur dumdrygt men fegt nemligen att anonymt och indirekt påpeka i en tidning persons (2) eller personers (2). (officers eller officerares mid Stadsbewäringen) oduglighet för till tis dens fordringar hörande anspråk på en militär eller hwad Quis? menar, utan att ange det minsta skäl eller, hwad fom förmodas, funna ange minsta skäl för fina satser med afseende på den persons eller de personers, fom utpes kas, competens eller incompetens. Slikt kunde opåtalt gå an den tid ett slags öfwersitteri lätt bemäktigades, i det endast uti en wiss publicists form allting skulle stöpas för att kunna docerande förehållas allmänheten. Här är, som enhwar ser, icke framhållen någon min åsigt i frågan om sättet för Stadsbewärings-officerares tilljättande, Egentligen qwittar det mig lika hur det ster, ehurn —— Jag will endast hålla mot litet i saken, sådan den blifwit publicistiskt behandlad; önskande att hvars ken dem den afgörande i första hand angår, Wioby borgare, och den det i andra hand må angå, neml. den fom tillfälligtwis är Landshöfding på Gotland mid frågans widare itrågakommande, ide måtte wara för ifriga med saken och wille jag derjemte hafwa wisat såwäl Jns. i nya Länstids ningen N:o 8, som bör söka hålla sig utom eller ifrån en fråga fom denna, som Quis?, att deras inblandning, på det fått de inblandat fig, ställer dem icke allenast i finkis ga förhållanden, genom att, ehuru anonymt, framställa ett oriktigt i borgerskapets beslut att bibehålla sin rättighet, utan äfwen anonymt (märk att anonymt och obesiyrkt kassera militärer är en, ehuru anonym, opasande djerfhet) insinuera oduglighet af det gällande sättet att tillsätta ofs ficerare, fom menas tarfwa reform derföre att officerarne menad ide motswara jordringarne, men fom ide ännu bes wists hafwa annan orsak än begabberi) ett begabberi som härnäst energiskt kan militäriskt näpsas, på det man ej å andra sidan måtte ha skäl att anföra t. ex.: att först och främst nutidens fordringar på en militär ej får sakna hwad fom fan hänföras till diciplin — fors dringarne i militäriska och andra fudier må stiga als drig få högt. Jns. i nya Länstidningen N:o 8 och Quis? blifwa emedlertid fortfarande i tillfälle att spetsa fina pennor till kritik öfwer och arbete för militärisk bildning, skicklighet (oc) mandom får sparas tills den någongång behöfs, emedan militärisk öfning förhåller fig dertill fom lek till allwar, fom barn till män) hos borgerskapets officerscorps, och skall det wisas om denna corps fyller fin plats och är correct i hwad fom päfordras af den befallande. Det onpphörliga gnatandet på denna effcerscorps lär wäl åts minstone gjort den uppmärksam, få den är tillräckligt bes redd på äfwen Jns:s i nya Vänstidningen N:o 8 och Quis? inpas i den wägen. —