Gotlands tidning – 11 mars 1859, sida 2

CPR oo (444 —144 OMM ME SUPER MAER 46— ländt om deras omkomst till Civita Beeebia. Partfereconferenferna sägas begynna den 10. RADE ERA ETERN uti Norra Calmar Läns Tidn. läses följande: Den fednafte förändringen inom konseljen har af landets hela press, få widt wi kunnat finna, utan något enda undantag, blifwit emottagen med största bifall, ett förhållande fom torde wara temligen sällsynt, om det ens någonsin inträffat. Det jublande: ändtligen, med hwilket sta trådet Anjous afgång blifwit af alla partier helsad, lärer wäl icke kunna underlåta att såsom ett wälkomnande echo ljuda emot efterträdaren, hwars ledamotskap i flere lärda samfund, till od) med snillets och smakens, och framförallt, höga rang såsom Serafimer-riddare, för öfrigt torde göra tillsyllest att tysta munnen på en oc) annan medlem af det högwördiga ståndet, fom annars kanske haft swårt att försona fig med tanken på de blå oc gula swajande plymerna i stället för den alfwarliga Doktorshatten. Föröfrigt synes Grefwe Hamilton endast tills widare hajwa öfwertagit den ganska tunga, och aldraminst i dessa tider lätt handterliga Eeclesiastik-portföljen. J det tal med hwilket hr statsrådet nyss efter utnämningen emottog sina expeditions-uppwaktande tjenstemän, heter det, att han, jom ide egde någon speciellare kännedom om de Ccclefiaftif-departementet tillhörande ärenden, endast för att åtlyda Regentens uttrockligen förklarade wilja emottagit detta embete, Under förbehåll att få snart Hans sfwaga helsa och krafter utwifade för honom omdjlighe: ten att sköta detta answarsfulla kall, han skulle få öfwertemna portföljen åt någon annan. Att dömma af sista riksdagen, då hans gelsa och trafter woro nära att duka under för den långt mindre tunga landtmarskalksklubban, synes det wara anledning att förmoda det hr statorådet icke länge kommer att qwarstadna på fin post, tanske på fin böjd blott — hwem wet! tills def den efter naturens ordning ick långt till lediga Biskopsstolen i Linköving, hwarest hr Grefwen såsom Landshöfding lärer trifts wäl, kan blifwa en lugn ech passande reträtt? Helt säkert skulle det ej wara serdeles swårt att i så fall winna dispans frän prest och pastoralexamen och ännu lättare att erhålla de nya embetsbrödernas kallelse till första rummet på förslaget. Erfarenheten har wisat med hwils fen säkerhet regeringen kommenderar röster wid Biskopswal. Det finnes helt säkert intet stift fom ide mid förfta wink wore färdigt att i djupaste underdånighet emottaga en afgående Ecclesiastil-minister, wore han ändå mindre passande od) de wäljande personligen obekant, och hade han än aldrig så många söttjente competitorer inom stiftet. Under det sålunda Linköpings slifts kyrkoherdar sluppit de myror i hufwudet, fom annars omtankan om ett kommande Wiskopswal ofelbart medfört, har Justitiekansleren v. Koch, af gammalt känd såsom wän of upplysning och folkbildning, med traften af sitt öfwerwakande embete wetat att i hela landets resp. kyctohufwuden åstadkomma en ganska wäldig myrrörelse. Han har nemligen — med Kongl. stadgan angående folkunderwisningen i riket d. 18 Juni 1842 (10 8 2 mom.) för ögonen, ech icke utan en sidoblick på Rikets Ständers underd. skrifwelse af den 17 Juli 1851 samt Kongl. Maj:ts i följd deraf anbefalde åtgärder, — på förekommen anledning ålagt tonsistorierna att meddela Justitiekanslers-embetet upplysning angående, dels de åtgärder, fom inom stiftet blifwit af presterskapet widtagna i och för inrättande af sockenbibliotek; dels de församlingar, uti hwilka dylika bibliotek äro wordna inrättade och ännu finnas, samt dels slutligen om de tider, då de femton första årgångarna af tidskriften Läsning för Folket, om bwars inköpande ofwannämnde Kongl, Rikets Ständers ffrifwelse handlar, kommit konsistorium tillhanda, och då de blifwit af konsistorium till wederbörande utdelade. Det skall blijwa roligt att en gång inhemta swaren på dessa frågor, men ändå angenämare att i en framtid erfara de otwifwelaktigt helsosamma werkningarne af detta tummenråögat till fromma för den beltlagligen alltför stjufmoderligt behandlade folfunderwidningen i wårt land. A propos stjufmoder, få hafwa Smålands-fiderna Ekesjö och Wimmerby nyligen genom Kongsl. Maj:is beslut gått miste om den lifligen önskade, och flere gånger begärde fördelen att inkomma i telegrafnätet. Handelsoch Sjöfartsfonden har inga penningar, heter det och det lärer wäl också wara händelfen, men beklagligt, att Småland alltid nu fom förr kommit post festum. Emedlertid torde det wara glädjande för Wimmerby-Ekesjöintresset, då anspråket för närvarande ite Lunde tilljredssiällas att afsloget stedde i, om mi id: misstaga of, alldeles samma ordalag, med hwilka Gotlänningarne för något öfwer ett år sedan afspisadeds. Tack ware Landohöjding Bildt är ide för tyo Gotland om tre månader härefter telegrafiskt med i werlden. Det wore wäl hin om Landsdlöfdingarnes i Calmar och Jönköpings Län förenade krafter ide skulle förmå att under 1860 ur den nossnämnde fonden framlocka den ojemförligt mindre summa, fom här ifrågafommer. Den fom lejwer får fe, och resp. Wimmerbyod Ekesjö-voar hoppas få länge! — —— —— (Jnsändt) ii..... D — ninnnnin Hj0i:i SN Ar (E(E Ei— TCnTe— ö