Gotlands tidning – 4 mars 1859, sida 2

(Jnsändt.) Striden om de kyrkliga förhållanderna på Gotland. Såsom en liten episod af den nu pågående flora fris den om kyrkliga förhållanderna i Swerige torde wäl fun: na anses skriftwerlingen i Länets båda tidningar emellan utgifwaren af den ena samt en insändare betecknad med signaturen —n. DÅ insändaren af dessa rader får helt och hållet uts om striden och hoppas att aldrig komma att indragas uti de twistefrågor den angår, anser han fig funna med full opartiskhet åtminstone bedömma denna lilla skärmytoling, som egentligen wäckt hans uppmärksamhet genom det sått hwarpå den hittills blifwit utförd. Utgifwaren af G. L. n. T. inleder sitt gemäle med den betraktelse att en rörelse i andligt hänseende fan foms ma från olika håll, ty den fan wara antingen god eller ond. Den werkligt andliga kommer endast från ett håll.. Dessa frafer synas insändaren något swäfwande, enär deri tyckes antagas att alt ondt kommer från ett håll och alt godt från ett annat, ehuru wår dagliga erfarenhet fys ned wisa of att ondt och godt komma stundom från fams ma håll. — Något oegentliga synas insänd. uttrycken ondt håll samt godt Håll; och hwad förstår Utgifw. dermed. Då ordet Läseri uti wåra dagar allmänt ehuru i ganska skiljaktiga meningar begagnas är det wisserligen berömligt af Utgiiw. of G. L. n. T. att derå lemna oss en definition; men hwarföre började han icke sin artikel om de andliga rörelserna med en sådan begreppåbeftåms ning till undwikande af alt missförstånd af ordet Läseri. Efter Utgifwarens nu uppställda definition måste med låfare endast förstås en sådan fom sätter en förtjenst i fjeliwa läsandet. Härigenom förlägges dock kännetecknet på en läsare inom hwars och ens eget bröst och det blir alldeles omöjligt efter Utgifwarens åsigt att erhålla nås got yttre kännemärke, hwarefter man fan skilja en LTås fare från en icke låfare. Den fom efter en sådan begreppsbestämning talar om någon wiss person fåfom låfare måste tilltro fig förmågan att fullständigt ge: nomskåda menniskans inre och lemnar derigenom långt efter fig alla hittills kända visionärer, ide ens Swedens denborg undantagen fom efter hwad man om honom fäns ner, icke ansåg fig åga en få underbar förmåga. Ehus ru insänd. umgåtts med flera s. k. låfare har han doc icke hört någon af dem yttra den tanka att man genom sjeliwa läsningen inlägger förtjenst. Och insänd. twiflar werkligen derpå att Utgifw. af G. L. n. T. hört ett får dant påstående från en s. k. läfsares mun. Skulle jemwäl ett så orimligt yttrande höras från någons läppar, har man dock ej full rättighet att anse det fom ett werkligt uts tryck af hans innersta tanka. Utgifw. af G. L. n. T. klandrar Rechnitzer för det han skall sökt nedsätta Swenska kyrkan och dess lårare; men förgåter sig sjelf ända derhän att mot R. bruka skällsord eller öknamn, ty annorledes fan det begagnade tilläggsordet Trosfabrikör swårligen anses. Det synes altså fom Utgifw. hade allt skäl att broderligt tas ar R. i handen och tillsammans med honom utsäga sitt peccavi. Då Utlgifw. i fin artikel om de andeliga rörelserna försökte att genom det okunniga folkets benägenhet att äfwen i kroppsliga sjukdomar heldre wända sig till qwads salfware än examinerade läkare, förklara hwarföre få måns ga emot sina rätta ledares råd öfwerlemna sig åt de nya undergörarna, anmärkte —n deremot att liknelsen wore otiktig ur det skäl aft allmogens henägenhet att söka qwacksalwares hjelp betingades af det goda priset och att man skydda det dryga läkarearfwodet. Detta yttrande, fom ganska tydligt syftar på qwads saliware i egentlig mening efter läkare för Eroppåfjukdos mar, bar Utgifw. af G. L. n. T. sålunda återgifwit: 7Xnfändarend naiva bekännelse att allmogens benägenhet att hes qwackjaljware söka hjelp i fin andliga nåd betingad af det goda priset etc. ete.. . Härigenom har Utgifw. påbördat fin motståndare ett uttryck, som han aldrig haft. Hwad denne yttrat om ors saken till lekamliga qwacksalfwares framgång har Utgifw. genom sin naiva falska citation förmedelst inskjutande af orden i fin andliga nöd förwridit till just motsatsen af —nos påstående. Huruwida sanningens, kyrkans eller läroståndets sak må winna derpå att wid deras nödigt ansedda förfmarans de lögnen begagnas såsom wapen lemnas derhän; men ett jadant stridssätt synes wittna om föga humanitet och war alldeles owäntadt af Utgifw. ar G. L. n. T Helt eget förekommer det att sedan man utt ins och utländska tidningar fått läsa huru Sweriges Sändebud i England försett engelska Baptifter med recommendationss bref till de personer fom bekläda de högre embetena i Swerige och att ej mindre Swea Rikes Erkebiskop än Juft.s Kansleren lofwat att Baptisterne här ite skulle widare