va dylika försök, fom skola hajwa winsord inför allmän: heten. Wi skola säga det, derefter funna Herrarne bes dömma furu swårt det är, att utröna (ite att påstå) Fodermedlens utfodringswärde. De olika fodermedlen ssola först och främst slås wid samma tid, före, i eller efter blomningstiden, wid samma wäderlek sedan behandlas, fullkomligt lika torkas, inköras oc) bewaras; sedan i samma förening med andra foders medel och enligt samma proportion mellan qwäfwehaltiga och qwäfwefria näringsämnen utjodras och i samma stall oc under lika temperatur och heljoförhållanden. Sedan afdrages Coniervationss från Produetionsfoder och berälnas Production efter fött eller mjölk m. m. till qvantitet och qvalitet. Först efter att hafwa gjordt dylika försök — 8 a 12 gånger, fan man wåga, att, ide fullt tillförlitligt, men temligen noggrannt bestämma jodermedlens utfodringswärde. Hafwa Herrarne gjort detta? Kunna Herrarne göra detta. Herrarne Wedin oh Stare råda wi derföre, ESkomakare blif wid din KE! och Herr Swebilius Skäggs af d. 20 September 1858, att han, såsom store mån förut, till exempel Boussingault just i affeende på fin theorie öfwer Fodermedlens utjodringswärde, eller Liebig i afseende på några påståenden i sin Agriculturchemie, ejter snärmare fundering offentligen tillkännagifwer, att han misstagit fig. Några Landtbrukare. ) Wi tola här endast om den lösare dvjorden, fom ju utgör den egentliga myren. Herr Swetilius säger sjelf i N:o 6 af Gotl. Tidn., att hans påstående grunda fig på egen erfarenhet.