behandling an märkte, nemligen samma obenägenhet hos Rättens ordförande att lemna allmänheten dess enligt lag medgifna trätt att öfwerwara ransakningarne. Allmänhes ten deremot, stannar alltid i förbindelse till Hr Engbom fom nu på ett humant fått, och fom mi tro ite för förs sta gången, sökt göra Rätten uppmärksam på allmänhes tens rättwisa anspråk, då dessa tyckas af wederbörande icke wilja inses. Enär de personer, som befinna sig i förmaket, omöjligen kunna hafwa sig bekant om och när Rättens förhandlingar berättiga dem till företräde, tyckes det wara temligen gifwet, att om allmänheten skall haft: wa sin rätt oqwald, dörren emellan förmaket och feåfionds rummet under sadana förhandlingar bör hållas öppen, på det att folket ej må intränga under öfwerläggningar af NRNådhus-Rätt eller Magistrat då tillträde ej är tillåtet, och dymedelst utsätta fig för snäsor och utwisning, hwarz med det i sådant fall skulle nödgas att tåligt hålla tillgodo. Då nu Rådfuss Rätten är till för allmänhetens skull och icke twärt om, länder det denna Rätt till föga froms ma, att ite mid förberörde tillfällen hålla dörren fesfionss rummet och förmaket emellan öppen, hwilket, då äfven det senare eldas, ide bör funna medföra den olägenheten att Fru Justitia angripes af förkylning. För öfrigt ins ses lätt, att den Auctoritet, som bemöter allmänheten eller den enskilte wälmenande medborgaren med owilja och näs for, omöjligen fan dermed winna annat, än alltjemnt utsätta fig för klander och obehag.