Gotlands tidning – 11 februari 1859, sida 2

belägen inom det för sin naturskönhet så beprisade Walle härad; det är resans första mål; derifrån bär det af till hufvudstaden ; hemresan sker troligen södra vägen — Tage har lofvat mig det, ty det har så länge för mig utgjort en kär önskan att få se den tjusande och minnesrika ön Gotland; denna ö du, har varit målet för mina drömmar ... den var det reen från min barndom — den sammanflätar sig med minnet af min moder, hon, den oförgätliga, ty hennes hembygd var Gotland och huru ofta förtäljde hon mig om sin sköna och älskade hem-ö. Ett national-drag hos Gotländningarne är en svärmande kärlek för sin ö — o, denna hemkärlek fortlefde lika varm i min moders själ intill de sista ögonblicken af hennes lif. -Jag värderar Gotländningarne för denna sin kärlek till hembygden — dock Elfrida — hvem skulle ej älska sin hembygd, vore den än så ful, så mycket mera då, om den är så leende skön, som Östersjöns ögaa lär vara? — Du har rätt Alida, det tyckes vara naturligt, men denna kärlek visar sig dock bra olika; hos hvar känslig själ finnes den, om den än ej visar sig -och är den föröfrigt mer eller mindre stark så väl hos vissa nationer, som hos individerna. — Elfrida — inföll Alida — hvad jag tycker att äfven du måste längta efter denna resa — din moders hembygd, denna mor, den du älskade så outsägligt — ej underligt Gotland är dig kärt. — Ser du denna ring — sade Elfrida i det hon aftog en ring från fingret -den är ett dyrbart minne från Gotland — — min mor var på långt håll slägt med den sorgligt ryktbara fröken Rudensköld — af henne fick hon denna ring. — Ah -denna ring har då tillhört den sköna och