Gotlands tidning – 21 januari 1859, sida 3

det irreguliera väsendet hos din vän... nyss talade jag om Dalnäs och dess innevånare — nu om snillen och hjeltar, det synes att jag ej länge kan binda tankarne vid ett ämne. Jag återgår emellertid till mitt lif här. Huru lyckligt och angenämt framflyter det! Arbetet med min lilla älskliga elev är blott ett nöje: vi läsa, vi spela, vi promenera och vi — leka — ja du, jag är då lika yr och glad som hon. Ovällarne tillbringa vi nere i den glade kaptenens och den älskvärda fru Elfridas sällskap; ofta är den lilla kretsen ökad af fremmande. Dalnäs är mycket besökt och är ej detta underligt, så gästfritt och trefligt på allt sätt, som här är. Åtskilliga ganska hyggliga grannskap finnas — vi hafva gjort flera besök; ingenstädes finner jag dock mig så väl som här. Det är en ljuf känsla, då jag efter att hafva varit borta, åter träder inom dessa murar — och huru belåten jag känner mig då jag är ensam på mitt rum — ensamheten är så skön ibland — dock — ensam är jag ej, ty jag har det mest snillrika och intressanta sällskap — Tegners, Franzens, Atterboms, Schillers, Gothes m. fl. Nu min egen goda Louise! har jag pratat bra länge. Reen är klockan öfver midnatt. Jag sätter ej ett ögonblick ifråga att hvad som rör din vän, intresserar dig. — Troligen får du nu intet bref förr än ett nytt tidskifte börjat sitt lopp. Julen nalkas med stora steg; men derpå kan jag blott med vemod tänka, ty ingen jul har jag än tillbringat skild. från mina älskade. Skall jag väl kunna vara glad julafton? Jag tror det ej. Ingen glädje gör mig förespeglingarne af de många s. k. onöjene som, isynnerhet vid den tiden, lär vara god tillgång på här. Prestgårdsflickorna tala med förtjusning derom; men 0, huru gerna skulle jag vilja bortbyta alla dessa nöjen mot en dag hem