Gotlands tidning – 21 januari 1859, sida 2

skulle uppträda som lärarinna... De märkte nog min förlägenhet — och de bemötte mig med denna milda skonsamhet, denna fina grannlagenhet hvilken jag så outsägligt högt värderar — ack! i milt hjerta skall jag alltid hålla dem räkning derföre. Jag uppmuntrades häraf, repade mod och framställde, ehuru blygt, mina tankar. Jag påminte dem om, hvad jag vid öfverenskommelsen om min ditkomst, sästat uppmärksamheten på — neml. att de ej i mig egentligen kunde vänta sig att finna en fulländad guvernant, ty behöfver jag sjelf att lära så mycket; och utbad jag mig tillika deras välvilliga råd och upplysningar. —Så godhetsfullt svarade de: Hatt de icke så mycket afsett guvernanten, i detta ords yttersta mening, utan fast mera en äldre vän till sin Alfhild, en vän, med hvilken hon skulle utbilda sin själs rika anlag; kärlek och förtroende behöfver Alfhild i första rummet ha till den hon skall lära utaf, med mindre kommer man ingen väg med henne, den som skall undervisa henne, behöfver kunna tänka och känna klart med henne, kunna sälla sig helt in i hennes tankegång och lefvande åskådliggöra det man skall lära henneg. Jag lärde också snart förstå detta — och söker framställa för henne allt på enklaste sätt -och hon uppfattar så, med beundransvärd lätthet. Natural-historien roar henne särdeles och är det isynnerhet tvenne af dess grenar hvilka hon med förkärlek omfattar — botanik och astronomi; (de samma för hvilka jag svärmar) fadern har redan bibringat henne de första grunderna deri; man förvånas verkligen ofta öfver henne, vid tanken att hon blott är 8 år. För fransyska språket visar hon en afgjord assmak, engelska tyckes ej heller särdeles intressera henne, men tyska åter är hennes förtjusning; hon läser det redan bra; (ty allt hvad som roar henne är för henne lätt) också i denna