Se der det resultat hvartill jag kom under det jag såder, i tankarna genomgick mitt flydda barndomslif. Vägen gick temligen fort — allt fortare ju mera den närmade sig målet. Utsigten blef mera fri ju längre vi kommo åt Dalnäs, — vägen hade förut nästan alltjemt gått igenom dessa Nordens dunkla; evigt grönskande skogar — .. ån med sina täcka stränder slingrar sig vid vägen — och månen kastade nu sitt matta silfver-skimmer öfver det lugna vattnetf--ithär och der framgled, deröfver en och annan båt -man ljustrade -det låg någonting fantastiskt i denna tafla. Qvällen var oändligt skön. Ju mera jag nalkades mitt nya hem, ju snabbare blefvo också mitt hjertas slag, Vagnen rullade slutligen upp genom en lång, rak all6 i hvars fond reste sig en vacker ståtlig tvåvåningsbyggnad, i denna stund omstrålad af månans magiska glans. Vagnen stannade och på samma gång uppslogos förstu-dörrarne och på trappan välkomnades jag af värden sjelf, Kapten Tage Kronfelt, en hög martialisk gestalt. Enligt det begrepp man vanligen fäster vid uttrycket vacker karla — måste han vara en sådan — mitt enskildta tycke tager jag dock ej dervid i beräkning, ty, som du känner, öfverensstämmer detta sällan med andras — hans utseende förråder någon stolthet, men deri ligger dock någonting derjemte så förbindligt artigt, att det ej gör det minsta obehagliga intryck. Härmedelst har jag för dig presenterat ihonom — i förstugan. Nu inträda vi i en mindre sal... ack! här var så ljust, så varmt och så trefligt — det såg så vänligt inbjudande ut. Framför en soffa stod ett dukadt thbord. Mest intagande af allt, var dock den hulda qvinnogestalt som trädde emot mig. Kaptenen presenterade: omin hustru — och — Mamsell Willmana . ... med en