Gotlands tidning – 7 januari 1859, sida 1

ETT EGET HEM. t a M. l. (Forts.) — Äfven ett annat skäl Alida, kunde väl hafva föranledt mina ord: du är ej mera barn. Om någon hörde oss, hvad den då skulle tycka att jag talade, som en gammal förståndig tant. — Du gör väl så ock, min Louise, godt att orden, så visst sölle i god jord; men jag fruktar så ej sker, ty när det gäller, så hinner jag visst icke tänka efter råden och förmaningarne, det brukar så gå. Men hör du Louise! jag kunde väl också börja ge dig samma råd: Louise framtiden få vara tillsammans, realiseras. -Åh, Alida, något sådant kommer nog ej att hindra, ty jag gifter mig troligen aldrig — sade Louise med särdeles eftertryck. Ett leende krusade vid dessa ord Alidas läppar och med en skälmsk blick, såg hon Louise djupt in i ögonen. — Du ler Alida — sade Louise — men jag upprePar det: jag gifter mig troligen aldrig. Tro aldrig Alida, att jag blir en af de der qvinnorna, som helt ödmjukt säga: om jag blir gift; nej, ser du, jag kommer aldrig att anse det hvarken som en nåd eller lycka att så bli. Hvarje qvinnas uppgift borde vara att söka göra sin ställning så oberoende, alt hon ej behöfde sträfva efter giftermål. — Ja, Louise! det är väl bra; men jag känner klart, att om också jag kunde bli så der oberoende, skulle jag aldrig bli rätt nöjd, om jag ej hade ett eget hem — och i begreppet af eget hem innefattar jag alltid det af en