Gotlands tidning – 7 januari 1859, sida 1

när jag tänker rätt på saken, så är jag ju lycklig nu, ja, hjertligt nöjd och lycklig. — Ja, du är det min vän, ty du har ej ännu lärt känna längtan efter någon annan sällhet; ännu lefver du helt och hållet i illusionernas verld — och så länge du ostörd det gör, tror jag du skall känna dig lycklig -dock är denna lycka ej den sanna — och får du blott en gång skymta en verkligare, så är den förra dig icke nog längre. — Ack Louise, inföll Alida — jag skulle ej vilja lefva den dag, då min ande blef så fjettrad af materiens bojor, att den ej, som nu, kunde lustvandra i illusionens paradisiskt herrliga verldar — der återfinner jag allt det stora, allt det sköna mitt hjerta drömt, der är min själs ideal. Intet Louise är dock så skönt och herrligt att man ej kan tänka sig det ännu skönare och herrligare — och derföre måste man känna sig ännu mera säll om man med en likstämmig själ finge företaga dessa elyseiska färder . . . tänk dig Louise: hvilken ljuf klang i dessa ord: en likstämmig själ: — En likstämmig själ — upprepade Louise tankfullt -ja, med en sådan måste nog lifvet vara skönt, men o! hvar finnes väl den ? ...... — Hvar ja, Louise! kanske ej på jorden, men i drömmen alltid. Vet du Louise när jag tänker på att verkligheten aldrig skall kunna tillfredsställa denna längtan, då önskar jag med Astolf: ...... 501! gålves det en trolldom, Som dränkte all vår nakna verklighet Så djupt i drömbilds-verldens occean, Alt ingen brygga nådde från vår jord Till diktens evigt sommargröna öa — Ja, min älskade Alida, gerna medger jag att verk