Gotlands tidning – 31 december 1858, sida 1

Da, e; anade Frojder eller sorger, torde af mången ibland oss blifwa djupt i wårt inre ihägkommet, för genomgångna lidanden, be kymmer och motgångar ; och om äfwen de fleste böra med gläådje blicka tillbaka på loppet af detta snart flydda är samt bewara detfamma i tacksamt minne för ätnjuten hälsa, fram gång och wälsignelserika sköordar jemte allt det timliga goda, fom i öfrigt blifwit of tilldeladt, måtte wi alltid betänka att det är enfamt Han, den Högste, fom derfore skall ske lof och pris! Då wi derföre nn tillonska wåra läsare och alla dem som härstädes bygga och bo, ett godt och glädjefullt nytt år, under förhoppning att enighet, företagsamhet och en Fraftig all män anda städse måtte göra fig gällande hos Gotlands folk, införa wi nedanstående infända och till samma folk ställda Nyårsöuskan! Wi börja med morgondagen ett nytt år. Herren fans fer ess ny nådatid, längre eller fortare för hwar och en af ef: allt flår endast i Hans hand. Må mi hwar och en i sin stad werka medan dagen är, hwar och en efter den gåfwa som han undfått hafwer. Må den eller de som bekläda samhälless högre piatser, ej låta werldslig ära och winning förleda fig till affall från den rätta wägen, utan alltid ihågkomma, att Herren en dag skall dömma deras gerningar, men ej efter menniskosätt; må den i werldens ögon ringare, ej låta afunden få rum hos sig, utan wara trogen i det lilla, ty den som mera undfått hafwer, af honom skall och mera utkraft warda. — Må lärarne ers hålla nåd, att till fina åhörare frambära Guds och rent och ei glömma att lefwernet helgar läran; må åhörarne i stilla ödmjukhet wara fina lärare hörsamma och gemens samt med dem bedja nådens Herre, om frukt i mwålfiga nelse af deras arbete; och må wi slutligen alla, låga och höga, fattiga och rika börja wårt nyår med hjertats wars maste bön till barmhertighetens Fader, art han med fin mäftiga hand bortwänder syndens fasawäckande straff, samt undanrödjer alla hinder, för hand till allt godt werz kande ande; må få för Gotlands folk det i morgon ins gångna året, bli ett i allo wälsigneljerikt år! — Sedan mwårt profnummer utgafs, har — från det nya boktrockeriet, jom förlidet år genom actieteckning uppa sattes i och för det ändamål, att en tidning derifrån skulle utgijwas, fom bufwudsakligen borde bekämpa wissa åsigter uti Gotl. Läns Tidning, hwilka man ansäåg icke wara med provinsens bästa öfwerensstämmande, — utkommit profa nummer till vtterligare en tidning, och, med anledning af den förbindelse, i hwilken def redaktion säger sig stå till redaktionen af den nu upphörda G. XC TI. har famma namn blifwit waldt för den nya tidningen, med ett obes tydligt tillägg; hwarjemte jedermera tillkännagifwits att tidningen kommer genast att till jormatet ökas eller att utgifwas i samma storlek som G. L. T. Ehuru Gotlands Tidning är sjelf en nykomling, taga wi of dot friheten, att i kraft ar mår förftfödflos rätt, räcka wår yrkeobroder, Gotlands Cäns nya Tidning, handen till en bjertlig och wälmenande hälsning att wara wälkommen; och hoppas wi, att, då bådas wårt syftemål är tillkännagifwet wara, att arbeta för pro: vinsens wäl och allwarligt framställa dess behof och önskningar, detta mål i allo och alltid måtte antagas såsom skäl, om än wåra åsigter om medlen för pros vinsens framåtferidande i wälmåga och kraftfull mwerbjame bet för ära och lyda, någon gång icke skulle öfwercas2 stämma med mår ärade kollegas. — Båftåendet angående mwår tid att den saknar tro, och derföre också tros het, funna wi ide obetingadt antaga; ech prisad ware Gud! få eländiga döma wi ide Åvår tids menniskor. — Ej heller wåga wi ställa orsaken, att både stora och imå handelefirmor, Qwilfa wår tid fett resa fig, swindla och falla i större massa ån någon föregående, eller i alls mänhet taladt, att orsaken till den flora penningkrisen och den derigenom nödwändigblifna försigtigheten och ins stränkningen i affeende på det förut nog öfwerdrijna eres ditsystemet, är att hänföra till den räknings debet: att det finnes ingen tro, ingen trohet, hwarpå fast förtroende grundar sig och derföre icke heller enighet och säkerhet. Deremot fullkomligt ense med wår lärda kollega, att de kommunala ftyreljerna i allmänhet werka med långs samhet och lifnöjdhet för en bättre ordning inom foma munerna — cch att detta, Gud nåde of! är en sanning, kunna wi dagligen förnimma; — kunna wi dock icke förena oss i påståendet, hwarken att orsaken dertill är att föfa hos kommunerna sjelfwa, ej heller att från (andetå