Gotlands läns tidning – 24 december 1858, sida 2

pyucmtufstu, TC alt UUM TVI oet 0Åbe, sorundrade Il. Dettla jatrtecken bebådade den stora cenigheten (mellan siads-och landsboarna) fom sedan (1288) utbröt. Fisken blef upphängd i Wår-Fru-kyrkan och hänger der än i dag. — Carl v. Linne, wid fist besöt i Wisbo 1741, tog den underbara fisken i ögnasitte, och förklarade att det mar en manlig fiff, nemligen aen Piscis malacopterygius, cauda bisurca, pinnis dorsi duabusd e. ce, och omnämner i fin resebeskrifning spådomen: Hådenna fisken blir förtärd, skall domen komma; måste alltså intet wara långt igen. — Sedan fisken fallit icke blott 3, men wäl 30 gånger, ledånade man wid detta otillförlitliga orakel, och lade de stinkande qwarlefworna afsides å hwalfwet på kyrkans norra sakristia. — — Med Swerige kom Gotland wid slutet af 1200-talet, under Konung Magnus Kadulås regering (1276—1290), t en nårmare och fastare förbindelse, än tillförne. Här är förut omtaladt, huru Gotlänningarne af ålder till Swea Konungen betalade en årlig skatt af 60 mark silfwer, samt huru de, på wissa wilfor, woro förbundna att med 7 skepp deltaga i Hans ledungs-färder. I allt öfrigt styrde de fig sjelfwa, och woro både i förvaltningen af fina inre angelägenheter, och i fina politiska förhållanden få alldeles oberoende, att då stridigheter uppstodo mellan infödingarna på ön och dit inflyttade tyske handelsmän, ide Konungen af Swerige, utan Hertig Henrik Lejonet af Bayern och Sachsen år 1163 uppträdde såsom medlare mellan de stridande, och tillsatte en man att såsom fogde : oc) domare föra storelsen öfwer Tyskarna, och handhafwa de af tpske Kejsaren Sothar af Sachsen (1125—1137) åt Gotlånningarna bewiljade och sedan af Kejsarens måg, nämnde Hertjg Henrik Lejonet (död 1195) stadfästade handels-rättigheter. Nänmnde furstar hade nemligen i de tyska länderna förunnat Botlännins garna stora friheter, med wilkor att deras undersåter skulle på Gotland åtnjuta samma förmåner, och att Gotlänningarne flitigt skulle beföfa Liibecks hamn. — År 1285, då Konung Magnus uppehöll fig på Öland, kommo från honom fändebud til Gotland, för, att upprätta fördrag om ett fastare samband mellan denna O och riket, samt bringa ön i ett mera beroende törhållande til Sweriges Konung. Då blef öfwerenskommet, att Gotlänningarne hädanefter jemte den årliga skatten äfwen skulle årligen erlägga lsedungs-lame (egentligen lösen från krigstjenst), de år endast undantagna, då de uppbådades till härsärd, ywilten gård, 40 mark penningar för hwart krigsskepp, de förut icke erlagt i freds-tid, utan endast de år, då härfärd warit anbefalld och de fig derifrån welat frilösa; widare tillförbundos de nu att icke hysa eller understödja från Swerige landsförwisade och fredlösa personer; handels-färder till det hedniska Karelen skulle de ega rättighet att årligen göra, men dock icke dit få föra wapen och lifsförnödenheter; för öfrigt stadsästade Kenungen dem ytterligare uti de redan förut af honom såwäl för det gotländska och tyska köpmanna-samfundet som ock för samtliga Gotlänningar utfärdade handelsfriheter på Swerige, få att de utan tull och andra umgälder i hwilken swensk stad eller ort fom helst skulle få afsätta fina waror, kläden och annat, samt der få till utsörsel uppköpa spanmål, fläsk och hwad eljest dem gjordes behof; för öfrigt derstädes kunna efter behag öfwerwintra och i sådant fall wara befriade från de gärder, som kallades bvar-gäld och allmännings-gäld; hwaremot swenska män i allo skulle hafwa samma friheter på Gotland, och den, fom derutinnan på något sätt beswärade dem, hade att wänta fig Konungens stränga näpst. Storartad war den handel, som denna tid hade på Gotland sin medelpunkt. Genom sin belägenhet nästan midt emellan Swerige och Ryssland och icke alltför långt från de nordtyska länderna, bildade denna ö, wid skeppsfartens dåwarande ofullkomligg skick, en af naturen danad stapel-ort för handeln mellan Öslersjöns kustländer. Gotland blef en stor frihamn för sjöfarande och främmande köpmän, och derslädes uppstod af handels-utliggare från särskilta tyska städer ett handels-sällskap, som, troligen det äldsta och tidigast utbildade af alla mellan tyska köpmän i främmande land ingångna hansor (bolag eller föreningar), äfwen war det mäktigaste och inflytelserikaste af dem alla på 1100och 1200-talen. Enligt nvare undersökningar, har de så kallade Hanse-städernas eget stora förbund (omkring år 1241) till en stor del förberedts genom den förening, som handlande från de särskilta städerna förut knutit på Gotland. — Jnfödde gotländske handlande förenade sig med ankomna tyska köpmän, och sålunda bildade fig i tidernas lopp det flora, werldsbefanta köpmanna-samhälle, fom i Wisby hade sitt säte. J hela Tyskland på 1200-talet war det wanligt, att, då man wille weta, huru widsträckta en köpmans handelsförbindelser woro, tillspörja denne, om han plägade fara till Gotland eller icke? De (Tyskar fom besökte Gotland (— a4Theuthonici Guthilandiam frequentantesd, såsom det hette i det gamla Wisbysignetet och i Medeltidens latinska urkunder —) utgjorde då en särskilt, mer ansedd föpmansskflaf. — Redan den tid, då Gotlänningarne ännu woro hedningar, hade de seglat med köpmanswaror till alla land (enligt Bihanget till Gotlands-Lagen ou öns första bebyggande). De kånde wägarna och farwattnen til de upp mot nord-ost liggande länderna, och) från medlet af 1100-talet, fedan Gotlänningarne trädt i en närmare förbindelse med de tyska köpmännen, tom en liflig handel i gång mellan Gotland och det roska Novgorod, hwilken siad mar siapeln för handeln på Swarta Hafwet. Redan på 1200-talet stiftades från Gotland det stora handels-nederlaget i Novgorod, hwars äldsta, ännu bibehållna Ordning eller Strå genom flera swenska benämningar wisar tydliga spår af swensk inflotelse. Ar 1229 (— fams ma år, som Påfwen Gregorius den 9:e genom bref till Biskopen i Linköping, Cistercienser-Abboten i Roma kloster på Gotland samt Prosten i Wisby, befallte dem att hindra all handel. med de hedniska Ryssarna så länge dessa fortjoro att anfalla de till Kristendomen omwånda Finnarna —) slöts på Gotland ett sördrag mellan Köpmännen i Wisby och Riga å ena sidan och Storfursten i Smolensk, Mistislav Davidowitsch, å den andra, angående. handeln på Diäna-floden, hwarifrån warorna till lands fördes in i Dnieper-floden. Af famma fördrag finner man, att Rossar från Gotlanb drefwo handel på Lbeck. I Wisby hade Ryssarne från Novgorod sin egen kyrka, och de woro wäl wärda att få carefera8 och hedras, säger Jöran Wallin, enär sjöwägen förbi Goda-Hopps-udden då ite war upptätt, utan hela ostindiska handeln gif öfwer Swarta Hafwet upp genom Ryfland till Novgorod, och derifrån till Gotland. — Genom de gotländffa töpmännens färder lärde äfwen de nordtyffe köpmännen, att känna och befara de lifländska kusterna. Med hjelp af gotländffa handtwerkare och stenhuggare anlade Meinhard, Lifflands förste Biskop, år 1188 borgen Yrkull inwid Diäna-floden: denna borg war den sörsta stenbvggnad i dessa trakter, och få otunniga woro derwarande folkstammar i murare-ktonsten, att Lettgallerna kommo mot Urkull med starta skeppstäg i den enfaldina mening, att dermed kunna draga borgen ned i floden. —