Gotlands läns tidning – 26 november 1858, sida 1

till ojemförligt billigare pris än weden. Dess begagnans de, så wäl till bränsle, som kol, är så enkelt, att föga mer än wiljan erfordras för ett lyckligt resultat af förs söket. Den kostnad i kontanta penningar, samt mands och dragares dagowerken, ywilken åtgår för wedbehofwet åt ett hushall, boende på Wesigöthaslätten, är oerhörd; i närs warande tid betalas för enkelt hästlass barrwed i frog bygden minst 2 rdr rmt; detta töres i medeltal 3 mil (här talas om falbygden), hwartill ärgår två mwinterdas gar för häst och fart, inberäknadt tillrustning och lassning, hwilke: ej fan antagas till mindre än 5 rdr; detta lilla wedlass kostar sålunda 7 rdr då det kommer hem, och hus ru länge räcker det wäl? Jo, nätt och jemt till def Här sten, utbiwilad och åter uttröttad, hinner hemföra ett ans nat, Ar huohållet större, erfordras i samma mån flera hästar och förare, mera penningar. Denna sida ar saken ertordrar ingen widlyftig bes handling; de känna den nog alla dessa slättens inneavånas re, fom bortsträfwa 7 månader af året för sing sjelfwa och fina dragare för att hålla huset warmt, samt dessutom nödgas göra atskilliga fommarrefor för wedbehofwet till matlagnang och brödbakning; men hwad de ite synas känna är, att de flesta af dem sjeliwa äro, å egna egor, i besittning ar allt hwad de för ändamålet behöjwa; att, i stället för köpare af hränsle, de kunna wara säljare, till båtnad för sig sjelfwa och dem af sina grannar, som icke äga tillgång på torfmossse och hwilka kunde för en fjuns dedel af hwad weden kostar dem att köpa och föra, köpa sitt behoj ar tort, med god winst för säljarne; båda hade fördelen att med fina arbetare och dragare få wistas wid hemmet ech anwända denna arbetskraft för sitt jordbruk eller för fontant sörtjenst. Säkerligen får man antaga, att en inrotad fördom om torfweno etjenlighet fom brännmaterial är hufmudors saken till tet bär anmärkta förhållande; det skulle wara en stor wälsignelje om Det kunde lyckas att häfwa denna fördom och åstadkomma försök der och hwar af iillige och jörstantige mån; det är wisst att deras framgång skulle werka wälgörande på andra, få att framdeles slät: bvgden, som äger torimossar, måtte känna sitt oberoende afmwedbes hofwet. Defa försök få likwäl ej inskränka fig dertill att Påtänta en torfbraja i en wanlig spis och derefter täppa spjellet till; wi weta något hwar att deraf följer os och clak sukt. Man måste inrätta eldstaden efter bränn-äms net, ja att den blifwer werksam, angenäm och besparande. Twenne slago eldstäder hafwa befunnits ändamålsenliga: 1:o Wanliga rörugnar af glaceradt kakel eller, hwad wi gerna kalla fafelsfafelugnar, med stort eldrum och lifligt drag; de böra helst wara inrättade få, att eldninz gen sker pa ett galler med askrum under; detta endast derför, att man då ej behöfwer få ofta, fom annars, utz taga askan. Om eldningen i dessa ugnar riktigt handhafwes, funs na de, i hwad slags boning fom helit, med fördel begags nas för torfeldning. Författaren till dessa rader unders kastar fig, för sanningens skull, att beles af dem, fom af fördom och okunnighet, misstro hans uppgift, heldre än att förtiga förhållandet, och förklarar derföre bestämdt, att flertalet af menniskor skola finna långt bättre och anges nåmare att bebo met torf eldade rum, än fådane fom els das med wed, få snart de want fig att rätt handhafwa eldningen; orsaken härtill är att wid torjeldning jemnare wärme erhålles med mindre eldning. Om os eller elak ludkt uppkommer, år det ett bestämdt bevis att man orätt jörjarit, likasom man fan göra det wid eldning med wed sa att os fänned, med den skillnad likwäl, att torfoset ite medför jamma wådliga eller pinsamma följd fom fols els ler brandzod. Hufwudregeln för begagnandet af torfelds ning i kakelugn är att spjellet aldrig skjntes alldeles till, ej ens Då elden är fullkomligen utdöd. Will man låta bränningen fortgå medan kakelugnoluckorne hållas öppna, för att åse elden, fom, om wäl torkad torf anwändes, är ganska starkt lågande, måste spjellet under samma tid hållas alldeles öppet; mill man åter begagna bränn-ämnet med största besparing och undwika eldffenct, kan man, fes dan torfwen wäl fattat eld, tilljluta luckorne och efterhand stjuta spjellet få mycket ste fan, utan att någon lukt fäns nes framtränga då man håller ansigtet framför kakelugnen, ofwan luckorne. Med detta förjaringssätt blifwer ugnen förwånande lätt upphettad och behåller denna wärma mycs fet långe, få att wid den starkaste köld ett rum hålles lita warmt med tvenne torfeldningar fom med fyra weds brasot. Spjellet bör, äftten wid förftnåmnda eldningös method, tillstjutas (så långt ske fan utan att os kännes) längt förr ån mid eldning med wed. Luckorne få aldrig öppnas under det att spjellet är något tillskjutet. Till bemötande af det wanliga inkastet att torfbråns ning nödwändigt skall medföra os eller elak lukt, hänmwis sas endast till ojwanstående föreskrift: spjellet tillskjutes als drig helt, utan endast få mycket att luft ide framträns ger; man kan ju då billigtwis fråga ywad det är, fom ftall lufta eller oja i rummet? Defa eldstäder funna och böra begagnad äfwen i bondens hus, fom har ett särskildt köt, eller blott en särskild spis jör matlagningen. En sädan kakelugn, för ett rum om 4 alnars höjd, kostar hos fabrikanten omkring 20 rdr rtmt, inberäknadt uppsåtiningen, hwartill