Gotlands läns tidning – 8 oktober 1858, sida 2

Kinköping. I Östg. Correspondenten sörerommer söljande berättelse, hwars sannfärdighet i samma tidning är witsordad: F d. torparen Anderssons dotter, Maja Stina, i Granhult nära Slätbaken i Mogata socken, låg illa sjuk, och mar d. 2 Sept. d. å. sämre än förut, så att föga hopp war om hennes wederfående. Nämnde dag, då modren en stund war frånwarande, wårdades barnet af fin moster, hwilken, då hon såg en örn med en gädda i fina klor swäfwa förbi, suckade til Gud, att han måtte skänka henne fiffen till mat åt den fjufa flickan. Men fågeln ilade fin kos med sitt byte, och hon fatt stilla undetgifwen wid den sjukes säng. Efter en stund återkom dennad äldre syster Anna Loewisa ifrån marken, der hon samlat lingon, men bar nu oc i fin hand den önskade fisken, fom ännu icke war alldeles död. Örnen hade fällt den framför hennes fötter i skogen. Den sjuta flickan, lifligt fattad af tilldragelsen, åt med glädje af den så underbart skänkta maten, och mar inom få dagar derefter frisk igen. Herren — så slutade, med tacksamhetens tårar i ögat, modren fin berättelse — Herren sände både spis och helfa på en gång. Oh jag hafwer budit Korpom, att de skola föda dig mid bäcken Cheri. 1 Kon. B. 17: 4. Katmar. Dir har d. 28. 29 om 30 Sert. hållits Prestmöte, i hwutet omkring 60 medtemmar af stiftets presterskap deltogo. För åhörare war rikligt utromme beredt, och ingen tidningsrejerent blef niwisad. Första dagen predikade Proslen Melen öfwer Erh. 4: 1—6, derefter bölls i Elementar-lärowerkets romliga högtidssal ett snilliitt och warmhjertad: belsningstal af Biskod Genberg, hwarefter de ar mötets ordjörande Kontraktsprosten D:t Sandberg utgifna Betraktelfer började afhandlas; på e. m. höll den utsedde Oratorn, Kortoberden Mag. Ebrlandfon på swenska ett tal om Det oförgängliga och blifwande i jemförelse med det förgängliga och tillfälliga inom fyrfon. Till det förstnämnda räknades 1:o Guds ord oh Sokramenten, 2:o kyrkans sombola och symboliska böder; 3:o Det enligt med Guds ord förordnade presterskapet och 4:o Trosgemenskapen, hwarigenom den ospnliga kortan sammankålles. Till det sednare deremot räknade talaren 1:o Den kyrkliga författningen, yttre cultus och ceremonier; 2:o Dogmatikens utweckling inom korkan; 3:o Lekmannawerksamheten och 4:o De sekter och partier hwaruti den synliga kyrtan är söndrad. Uti andra delen af denna oration framssälldes sättet att förena dessa båda, att det inom kyrfan må blifva en anda och en själ. Detta tal gjorde till den grad introck på åhörarne, att D:r Sandberg föreslog att dermed sluta dagens förhandlingar, i stället för att, såsom ämnadt mar, fortsätta det på f. m. började afhandlandet af Betraktelserna, för att sätta mötets medlemmar i tillrälle ott funna öfwertänka det förträffliga talets djupa sanningar. — D. 29, efter gudst jensten, sortsattes afhandlandet ar D:t Sandbergs Betractelser, od mar synnerligt lifligt rörande Lekmannawerksamheten, och åhördes Lektor Ljunggrens minnestal öfwer Biskopen af Kullberg. — D. 30:e, efter predifan, upptogs tiden af en mängd prattiska frågor, kristendoms-underwisningen, folkskolan, adjunktslönernas förbättring m. m. — Alla 3 dagarna woro mötets medlemmar bjudna på middag i Biskopohusct. (Efter aK.-Postene och Barometernå)