Gotlands läns tidning – 1 oktober 1858, sida 2

(— Dansk Höst-psalm —) Efteraars-Psalme. 1. Dybt helder Aaret i fin Gang; Snart ödes Eng og Lund. Farvel med al din Lyft og Sang, Du forte Sommerstund! Snart sukker Vinterstormens Röst: Alt visner og förgaar. Lad visne kun! Jeg ved en Tröst Som ligefuldt bestaar. 3. Lad Solen korte af fin Bei Og Natten voxe til; — Guds Veldes Arm forkortes ej, Hans Visdom far ej vild! 4. Lad gulne hvert et Blad paa Kvift, Lad falme alle Straa; — Guds Kjerlighed, jeg ved for vift, Omskiftes icke saa. — 5. Jeg ved, hvor Gleden har fit Hjem, Naar öde Mark staar hvid; Hint Frydeskor frå Betlehem Forstummer ingen Tid! 6. Jeg ved, hvor Haabet grönnes da, Naar al Ting falmer ber; Min Frelsers Tre paa Golgata En evig Krone ber! 7. Lad synke kun med Lövets Fald Hver Markens Blomst i Rad; Min Tro paa Ham beware skal Sit friske Hjerteblad. 8. Han lover mig en evig Vaar Trods Vinterstorm og Död; Thi Livet frem af Graven gaar, Som Kristus giennembröd. K. J. Boye (Aandlige Digte, 1833.) Anmärtning: aa uttalad såsom å. — Hör de läsare bland menige man, fom med danska språfet äro obefanta, meddelas här en nästan ordagrann öfwerfättning: I. Diuvt fjunfer året i fin gång ; Snart sköflas äng och (und. Farwäl med all din luft och fång, Du korta fommare stund! — 8. Snatt suckar winterstormens röst: -Allt wissnar och förgår. Allt wissna mål Jaa wet en tröst, fom litafullt består. — 3. Må solen korta af sin wäg, Och natten wexa till; Guds starthets arm förkortas ej, Hans wishet icke wilsefar. — 4, Och gulne hwarje blad på qwist, OM wissne hwarje stå; Guds kärlek, jag det wet för wisst, Omskiftar ite få. — 5. Jag met, hwar glädjen har sitt hem, När ödslig jord får ro hwit; Lofsången ifrån Betlehem — Förstummas ej af någon tid. — 6, Jag wet, hwar hoppet grönskar då, När alt förs bleknat här; Ty Frälsarns trå på Golgata En ewig krona bår. — 2. Förswinna nu mid löfwens fal Må ängens blomfters rad! Min tro på Honom rädda skall Sitt friska hjerteblad. — 8. Han lofwar mig en ewig mår Trots winterssorm och död: Tv lifwet fram ur grafwen går: Dess fängsel Kristus bröt.