Gotlands läns tidning – 24 september 1858, sida 2

— — Wisby i framtiden. (Slut från N:is 32—36) Genom en lifligare kommunikation och de sista tidernas stora uppfinningar hafva stora tankar för menskligheten och allas väl hastigare än förr utvecklat sig : man vill erfara alla folks tillstånd, fortskynda allas förädling, sjelfva Japanesen får ej längre sitta i enslig ro; isolering, asstängning får ej finnas. Liksom ett skyggt, en-sittande munk-lif är en ömklighet för den enskilte menniskan, så kan ej heller nu mera något folk och land tillsluta porten för den fram-brytande verlds-anden: man måste följa med eller gå under, — stillastående finnes ej. Derföre finnas nu ock ej på Gotland qvar många af de gamla ram-patrioterna (dessa vördnadsvärda postlins-japaneser). för hvilka allt utom Gotland betecknades med ett obestämdt: ader bortas, hvilka ängslades för hvar menniska som kom hit från fasta landet och öfriga verlden, menande att dessa skulle äta upp hela Gotland för landsens egna barn, och som i sin beskedliga enfald kallade alla hitkommande för åFremlingark: ett uttryck, fullt historiskt och i äldre tider riktigt, och som derföre ej kan förundra, än mindre förarga någon, som betänker Gotlands läge och aflägsenhet ända till de sednaste tiderna, och som känner det alldravanligaste af folkens utvecklings-historia. Nu längre duger ej denna inskränkta sockenåsigt; ty, såsom på andra orter, måste Gotlands folk — så sker ock alltmer — villigt mottaga den ankommande, bättre och sämre om hvarandra (glömmande vådan och förlusterna af allt det skräp. som i äldre dagar sökte sig hit till Gotland, hvilket då ännu var såsom Sveriges lilla Sibirien). dragande till sig andra länders förmågor och kapitaler, badgäster, affärsmän, brunnsgäster. lärde och konstnärer ; sålunda först kunnande göra sig till godo sina stora naturliga tillgångar och derigenom först åstadkommande en ekonomisk utveckling i stort. — Dermed, hoppas vi, skall ock den moraliska kraften, just genom landets större tillgänglighet, utvecklas och intet af det här för Folk och Land egna eller folkländska — som är något värdt — skadas eller gå under. Innan författaren slutar detta utkast, ber han att ännu engång få påminna om det myckna som skulle vinnas för att gifva våra gator och gränder ett vänligare, friskare, friare och större utseende, om de täta planken och murarna kring alla trädgårdar och blomstertäppor utbyttes mot genombrutna staketer. Hvad skyddet mot nyfikna blickar angår tifall nemligen man derpå af öfyerdrifven blyghet gör afseende) kan ändamålet vinnas så lätt genom innanför staketet planterade buskar eller rankvexter; hvad åter angår skyddet mot fruktoch blomster-tjufvar, så är det vida beqvärnare att kasta sig öfver ett stadigt plank än ölver spetsarne af ett staket, och väl öfverkommen är tjufven bakom det täta planket i full säkerhet för att blifva utifrån upptäckt, det han icke är bakom ett genomskinligt staket. Och dessutom — låtom oss med tacksamhet anteckna den här med staket-omslutna trädgårdar redan gjorda erfarenhet. Har väl i dessa trädgårdar större ohägn och skada föröfvats ån i de plankbefästade? låtom oss fråga egaren eller egarinnan t. ex. till Nybergeska blomstergården vid Mellangatan, lserlimwvska vid Smedjegatan, BildUska vid S:t Hans-gatan, Westbergska vid Strandgatan, Cramrska vid Specksrum, och R.-Crameriska vid Hamngatan. Dessa och flera blomstergårdars inhägnad är ett vackert. berömligt och efterföljansvärdt föredöme. D. B. W:s stora Park ligger förtroendefullt alldeles öppen, och skulle deromkring blifva staket, så blir det ingalunda för okynniga menniskors räkning, utan mot möjligheten af kreaturs fiendtliga besök. — Emot fruktoch blomster-stöld finnes ett stort och fullkomligt skyddande medel: Blomsteroch frukttråds-planteringar möjligast öfverallt, tillfälle för enhvar att få plantera, tillhandahållande till billigaste pris eller utdelning af frön och telningar, samt undervisning, välvilja, förtroende! Dessa tankar om Wisbys blifvande försköning. visserligen en poctisk teckning i rosenrodt och grönt, äro här framkastade i största välmening och utan all pretension, för att bringa detta vigtiga ämne på tal och sålunda framlocka andras upplystare och mera praktiska förslag. Dock äro de visserligen ej så alldeles opraktiska heller, att ju icke en god del af dem genom styrelsens vilja och allmänhetens redobogna kraft skulle kunna snart nog och delvis med rätt liten kostnad utföras; och nåstan alla de öfriga äro småningom och efterhand allt för möjliga att sättas i verket om en redig och fast plan engång är för saken uttänkt och fastställd. — SA.. Nedanstående not, som af misstag vid ombrytningen blef förglömd, hörer till slutet af det i Nr 36 införda stycke, der en önskan uttalades om landställen och sommarnöjen i närheten af staden: