Gotlands läns tidning – 3 september 1858, sida 1

bygder, dit han flyttar, finna det lugn och den hwila, som han söker! — Wiskopswalet. Af sednaste posternas tidningar bar synts, att man i hufwudstaden törjat bringa det i Wiebv Stift snart föresiående Biskopswalet tills tals. Jntet more nu lämpligare, än att ortens tidning hade i denna wigtiga fat något att förmäla för de läsare å fastlandet, fom funna wara interessetrade af gissningar i ämnet. G. L. T. är dot ide i siånd att med såterhet funna nämna något annat, än att det från många ledamöter af Stiftets Wörd. Presterskap sörspörjes ett lika allwarligt fom fjelfftändigt sökande efter lämpliga män att uppföra å underdånigt förslag till det höga, nu utomordentligt maftpåliggande och answarsfulla embetet. Från flera Håll bar det äfwen förfports, att man anser fig aldraförnänligast beböfwa en man med sannt och warmt och trofaft presterligt finne, redobogen — såsom det hösjwes en själfull och mwatktiam wärktare på Zion — att med kärler, kraft och tjenstfärdigt hjerta, i ord och skrijt och handling, lära, liswa och stödja fina medarbetare och fin församling, — en man maåftig att predika det Ewiga Ordet, att med helsosom lärdom förmana och att wederlägga dem fom deremot säga. En Episcopus, en andlig uppfoningsman, fom gör skäl för namnet, fom samlar, råder och flyrfer fitt suifts herdar, är för Gotland af nöden. Alltsedan år 1832 (i framlidne Biskop ECderfteiws tid, d. w. s. för mer än ett fjerdedels århundrade sedan) har Wisby Stifts Presterskap ide warit församladt till gemensamma öjwerläggningar och rådslag, och dock hafwa på de sednaste åren flerfaldiga, mot Kyrkans tro, forsamlingens frid od god mensklig ordning hotande och trete sande rörelser flerestädes inom stiftet börjat och fått fart, bmwils fa just bade kräft gemensam pröfning och tidig endrägtig behandling. Getländska tyrkan behöjwer ett hjerta för hwad fom högst är på jorden, ett hufwud för fina andliga angelägenheter, en öfwerherde sem wet, att stafwen är honom gifwen för art stydda den bonom anförtrodda hjorden. — Det är stiftdspreftera skapet sjeljt fom helt och hället bestämmer det wigtiga malet. Måite det blifva lyckosamt! Hwilka fom på det blifwande förstaget komma att uppföras, torde det ännu wara omöjligt att antyda. Man har hört talas om rätt många: omständigheternas wigt har gjort att man, såsom ofwan är nämdt. tastat forskande blickar ganska widt omkring. Och för att icke här nämna en eller annan af stiftets mest framstående egna korkoherdar, hwilka sjeljwa lära ifrigt afböjt förtroendet att å förslaget uppföras, har man, från skiljda håll, hört nämnas: State-rådet Dr Anjou, Domprosten Bring, Rektor C. Cramr (Wioby Domkapitels nuwarande ordjörande), Kontraktsprosten D:t Gumwlius, Domprosten D:r Knös, Kons traktsprosten L. Landgren, d:o D:r Lindgren i Tierp, Prosten D:t Säve, hwilka hår nämnas endast i bokstafsordning; med flera. — En af de ofwan urpräknade bär icke presterlig skrud, men har ett rent presterligt wäsende, och hans alla egenstaper äro här kända och pröwade. Mången aflägsen storhet blir mindre stor på nära håll, och månget rykte håller ej profwet. Men gifwe Gud, att den, eho han än må wara, som kommer att undfå det höga embetet, måtte allo stå sitt prof, och med heta fin själ älska sitt fall, och genom kärler och allwar blifwa en wäckelsertill och ett wärn för lefwande Gudsfruktan oh Bildning! — Fyrbåkarna på Gotska Sandön. Då, säsom bekant är, dessa nyttiga byggnader, till följe af sist församlade Ständers på Regeringens proposition bes wiljade frikostiga anslag af 130,000 År Åmt, nu äro under uppförande, torde det intressera wåra läsare, bland hwilka kanste mången under någon möre och stormig höft: natt önskat ett ljus täadt till ledstjerna under fryfnins gen i trakten kring Sandön och Kopparstenarna, att ers fara utgången af de olifa försök famt arten af de olika förslag, fom förberedt och slutligen påskyndat dessa byggs nadoföretag. — Redan 1844 werkstäldes till följe af Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift med anledning af åren 1840 och 1841 församlade Ständers i ämnet yttrade uns derdåniga önskan, af dertill utsedde sakkunnige personer, underjökning för utrönandet af behojwet af en fyrs ans bringande å Sandön, DÅ emellertid Förwaltningen af Sjöärenderna med Lots-Direktören i en af d 28 Juni samma år afgifwen underdånig berättelse om fyrwäfens dets fortgång yttrade: att den ifrågasatte fyranliggnins gen å Sandön af anförde skäl ite fynteg af behofwet påkallad, förföll frågan för den gången. — Wid Nikö2 dagen 1850 och 1851 lefde saken åter upp. Den 14 Dec. förstnämnde år wäckte en of Gotlands Riksdagsmän, Lektor D. Söderberg i Prefteftåndet motion om en underdånig skrifwelse till Kongl. Maj:t om underfökning rörande anläggandet af en fyrbak pa nordwestra udden af Sandön, i afsigt att tjena till warning för de utanför nämnda udde belägna farliga grunden SKoppars stenarne, och att sedermera och i anledning deraf de åts gärder, hwartill omständigheterna kunde föranleda, måtte nådigst widtagas. J motionen framhöllos såsom hufs wudsarligt talande skäl för bifall den kända omftändigs veten, att ofwannämnde grund ligga farwattnet för de flesta seglare, som norrifrån Stockholms nordliga uts loppohamnar, bottniska och finska wikarna söka fig föder ut i Ostersjön; skulle widriga windar göra kryssningar nöd? wändiga i de sarwatten, fom närmast omsluta dessa Elipps grund, wore faran ännu större isynnerhet under hösten, då stormar, tjocka och strömsätitningar mest råda; under denna årstid stedde likwäl de flesta utsteppningarna från