Gotlands läns tidning – 27 augusti 1858, sida 2

Wisby i framtiden. (Forts. från N:is 32—34) Till stadens fortgående upphyfsning skulle väl ock höra, att ingen vidare skulle få bygga hus efter egen behaglig melodi eller ytterligare öfverraska med några fasliga, snedbenta gaflar eller andra vidunderliga utvexter; att en och annan kuriös utbyggnad midt i halfva gatan efter hand inmanades i ledet bland andra ordentliga hus; att intet hus eller staket i hela staden tillätes vara omåladt, ruckligt eller kladdigt; att inga bräder, takpannor, m. m. finge fattas, intet trasbylte begagnas i st. f. fönster-ruta, intet plank stå i lutning som en rått-fälla, ingen skorsten hota med undergång, m. m., hvilket nu visserligen sällan, men dock ännu någon gång förekommer. Den snöhvita kalkstrykningen på hus skulle alldrig tillåtas såsom ganska vådlig för grannarnas ögon. Naturligtvis skulle stadens brandredskap hållas i godt skick och brandsynerna göras med besked, samt de få offentliga pumparna städse vara i bästa ordning. Önskligt och lätt verkstäldt vore ock, att, då Wisby är så rikt på vatten, många flere offentliga pumpar vid gator anlades, såsom vid eldsvåda lättare åtkomliga än de som finnas inne i de trånga gårdarna. En bättre gatuläggning här och der, några flera och mer klar-ögda gatu-lyktor kunde ej heller skada; äfvensom att för fiskhandeln på gamla torget (till allmän trefnad och reda) aflägsnare ställe blefve anvisadt; samt att platsen, der Ränteriet stod i hörnet af torget, hvilken höst och vår är slintig och stygg och derföre stundom kallas Ler-åKkerea —, blefve stenlagd. Då man härjemte genom styrelsens nit, polisens ännu lifligare verksamhet, båda understödda af innevånarnes samhälls-anda och villiga laglydnad, är alltmera säker på att snygghet och ordning noggrant och allestädes underhållas och att sel deremot beifras på fullt allvar, är oändligt mycket vunnet; helst när kronans och stadens egna byggnader och tomter i godt skick blefve en högsta föresyn. Att vid allt detta åter ropa om stadens fattigdom, duger icke; ty blir ordning och snygghet bara allmän lag, och de bättre tänkandes vana, så gå dock omsidor alla förbättringar för sig. Husdjur synas verkligen alltmera sällan på gatorna — fastän dermed dock mycken landtlig trefnad är försvunnen för mången gammaldags menniska, som också vill tycka att vederbörande varit allt för stränga med bortkrattandet af det aldraminsta grässtrå mellan gat-stenarna (tistel och törne må gerna stryka sin kos), liksom ville man dermed i våra kritiska tider inbilla någon, att gräset totalt försvunnit å våra torg och gator medelst stadens lifliga trafik. Detta allt om stadens inre; men äfven närmast utomkring Wisby kunde efterhand mycken trefnad och prydlighet åstadkommas. Då man t. ex. en vacker solvarm förmiddag promenerar i Silfver-hättan, tänker man snart på någon reträtt ur sol-baddet: hvad är då naturligare än att man önskar sig få komma utanför den skyddande svala stadsmuren? Huru lätt kunde man ej (nästan utan något intrång för n. v. egare) jemna marken närmast utanför muren, anlägga en enkel rad buskar och träd samt utanför dem en gång-stig, då de lust-vandrande genom mellangångarna genom muren eller öfver amur-fallena kunde allt efter solens ställning välja stället för sin promenad: allt så trefligt för oss sjelfva och så nödvändigt för allt talrikare brunnsoch badgäster. En trappa till uppgång t. ex. i det all-kända Jungfru-tornet, der åskådaren, stående på en anbragt botten, kunde betrakta hafvet, kusten och staden öfver tornets krön, skulle säkert öka trefnaden af en vandring i Silfverhättan. — Vi kunna tänka oss den nyss nämnda promenad-stigen utanför stads-muren vid Student-allen och hafvet fortsatt förbi fiske-strand, och sedan öfver Norra Batteriet, planerad och prydd af träd, (med en vacker och frisk vy af Wisby och hafvet med dess stränder och uddar), fortsatt till Gamla Hamn, der, genom markens planering, en spång öfver vatten-rännilen och det mesta af den ödsliga barlast-backens klädande med grönska och träd, vi åter vun