Gotlands läns tidning – 20 augusti 1858, sida 2

den ostådåde siskstranden, öfver hamnens af spånor och bråte uppfyllda sten-Srand och den träskiga gamla hamnen. — Derjemte skulle vi till Wisbys förskönande naturligtvis göra oss mycket mer till godo våra utropade tempel-ruiner, dermedelst att vi genom Ilospitals-rådets och andra auktoriteters välvilliga hjelp finge inköpa allt flera gamla husruckel, lador och skräp, som ännu klibba sig fast vid stads-murarna och kyrko-ruinernas ut-sidor, så att dessa blefvo allt mer befriade från sitt opassande påhäng, och småningom blefvo omgifna af öppna platser med träd, buskar och blommor, och ändtligen från alla sidor mellan grönskan synliga: ty de äro verkligen värda att ses hvar dag af Wisby-boarne sjelfva och af allt talrikare resande, gäster och konstvänner. — Ändtligen skulle den förfallna muren kring Dom-kyrkan borttagas, men alla 4 portarne, restaurerade, bibehållas, och kyrkogården med stenstolpar och jern-kedjor till stängsel omgilvas; så att man då från alla gator kunde fritt få se vår ädla S:t Maria, kring hvilken ej flera träd skulle få planteras. — Om staden än ej på länge får råd att småningom inköpa strandträdgårdarna (af hvilka de flesta lära vara s. k. stadsjord) ull en stor och herrlig lust-plats, — fast än med begagnande af det aldramesta af den ypperliga jorden i qvarteren till allehanda köksoch blomster-växter — så kunde man snart nog genom förmäns ifver och föredöme åtminstone förmå de nu varande egarne att efterhand utbyta de täta afundsjuka trä-planken mot de öppenhjertigaro spjäl-staketerna: då fick den lustvandrande allmänheten åskäda den nu mestadels dolda grönskan med nästan lika stor sägnad som om man promenerade inne uti dessa ännu slutna helgedomar. Och om de täcka egarinnorna än någongang derigenom skulle synas från gatan för de lustvandrande i en hemväfd kladning och med en schalett på hufvudet stökande i sitt blomster-qvartör, skedde verkligen dermed ingenting farligt eller fasligt — tvertom! Så kunde man ock tänka sig avenyerna till hamnen mycket rymligare och angenämare; helst om Tullhuset (som lärer vara bofälligt) finge utflyttas till samma linie som det nedre Cramörska magasinet och Carlssons port (då naturligtvis hela raden af resp. magasinerna vid skeppsbron skulle följa exemplet). Då blefve det först och främst bättre utrymme för handels-rörelsen och äfven rum för åtminstone en rad af skuggande träd samt ett friare tillträde och mera öppen utsigt åt badhuset och den täcka kusten. Men man må ej beskärma sig ölver kalkdammet på 4broena; ty det kan ej hjelpas, och kalken är vår lyckas gamla grundvaldet vore lika orimligt som att vilja aflysa sill-lukten i Norge eller koppar-röken i Falun. Om seen det stenrika Gotland i en ej aflägsen framtid småningom mäktade utbyta våra rankiga skepps-bryggor af trä mot dylika af tuktad sten, vore hamn-ståten fullkomligt fullkomlig. — Härtill hoppas vi säkert att i en framtid åkrarna i Silfverhättan, Silkes-skogena, ja sjelfvaste Biskops-åkern derstädes inköpas eller utbytas att förenas i en sammanhängande härlig grönska med Botaniska trädgården och Student-allten, och att efterhand en och annan af de ofvanför liggande tomterna dertill utlaggas, samt att i allmänhet all grönska der måtte rikligen florera, dock så, att den ingalunda får alltför mycket bortskymma utsigten och än mindre ösvertäcka befintliga arkitektiska partier. Hvad detta allt skulle kunna bli skönt med ruinerna upp åt staden framblickande mellan löfverket, stadsmuren rundtomkring och hafvet nedanför åt vester! — Närmast inom stadsmuren skulle man alldrig tillåta några nya byggnader uppresas, utan åtminstone här och der bortköpa några gamla för att få se desto längre sträckor af stadsmuren och dess pittoreska torn och båghvall. — Till denna stadens försköning hörer ock förslaget att stycken här och der af den s. k. klintense branter öfver staden göras till lustvandrings-ställon: onorder-klinta (norr om Dom-kyrkan) planeras och besättas med träd och buskar; så ock vid kyrktrappan midtöfver gamla kyrkogården. Men isynnerhet borde å en del af vårdklocke-backen några tomter inköpas, träd der planteras, bänkar utställas för att bereda åskådaren en storartad vy af hafvet, öfver hela Wisby med ruinerna: en vy från skansen bland några planterade buskar der bör ej heller förgätas. — Det är naturligt att hvar och en, som vördar våra återstående ruiner, med föga vänliga ögon betraktar krono-kalk-ugnen (ännu inom stadens murar belägen, för sin eld vådlig för landtränteriets kassor, skepps-flottan och hela stadens tillvaro), denne hiskliga eld-drake, som slukat slottet, m. m., hvilket nu ej kan så noga specificeras; — utan alla önska den bortrifven, platsen med ved-gårdarne jemnad och en vacker trädgård i stället anlagd för Landshöfdingen och annat godt folk. — I den sandiga backen under slottet ned åt hamnen och Badhuset kunde ock några smärre planteringar åvägabringas. — I afscende på de enskilta tomterna kunde man önska att deras egare här hade mera tresnad af sina gårds-rum, derigenom att dessa genom planteringar och osöfsalars blefvo egentligen angenäma trädgårdar (såsom t. ex. i Upsala och mångenstädes, och derigenom att man i en särskild bak-gård inneslöte hönsen, köks-grisen och det mesta af allt ekonomiskt rusk, Öppna eller spjälplank gifva medelst den mer synliga grönskan åt städerna ett gladare utseende, och de besvärliga intittningarne i ens gårdar blifva kanske ej så besvärliga, helst man fritt