Gotlands läns tidning – 13 augusti 1858, sida 3

bvIlKkeb Dår or UCL hav 01I10JIIZL att på det YvI)D ta 1d— got helt och vackert. — (Forts.) — — Papismen. Mer ech mer tyckes det sticka fram, att omsorgsfullt ännu fördolda katolska syften arbeta under flera af wårt lands andliga rörelser, ehuru mången förwillad och är wen många af de lägre redskapen för förwilleljens fpriz dande icke torde weta, hwems ärenden de gå. Om Mato: licismens uppträdande har nyligen en akademisk lärare, Prof. B. E. Malmström, i en föreläsning yttrat följans de tänkwärda ord: Wår tids upplysning, fom naturligtvis skall wara och i många affeenden också är långt högre och grundliz gare än det förra seklets, framgår likwäl onckligen i bredd med den gröfsta midffepelfe. Den fordna skepticiomen bar sett fig esterträdas Dels ar en indifferentism, som allz deles försummar, dels af en blind tro, fom sorglöst och utan ringaste egen pröfning öfwerlemnar menniskans högs sta angelägenheter, hennes religiösa och moraliska, åt aus ktoriteter, at andeliga och werdsliga styrelser, symboliska böcker och förordningar, under det att man med alltupps slukande intresse kastar fig öfwer naturens studium och forskningar i alla de ämnen som leda till slägtets mates riella förkofran. En sadan tid erbjuder obewakade werkz samhetofält för mörkreto makter. För att ej tala om låfaresupptågen i wårt fädernedland, fom mi wäl ie bes höfwa anse så farliga, da nationen i fin helhet är trög att sätta i rörelse och med sitt rationalistiska lvnne föga böjd för religiöst swärmeri; för att ej heller tala om den nya sällsamma sekt, Mormonismen, som will inympa Mohammedanismens moral på en forrumperad Choriftenz dom, denna ytterliga skandal för wår tids aviltfatton, som hittills haft fria tyglar i det land, hwars fortilans de bildning ej synes nöja fig med wanlig skyndsamhet utan yced sramrusa till ett obeftämbart mål få att får ga med kurirträng, frihetens och slafweriets, upplysnins gens och widskepelsens, med ett ord, motsatsernas hemland Amerika; för att ej tala om dessa tidens tecken, ser man ju huru katolska kyrkan nu såsom alltid förstar att papa på fin tid. Hon har i wåra dagar wågat hwad hon uns der Medeltidens s. k. mörker ej wågade, neml. att i den heliga Jungfrun ikaffa fig en ny, fjerde person i Guds domen, oc har wågat att bannlysa de biskopar och pres later, fom egde nog mod och samwetsgrannhet att ej ers känna denna nya gudomlighet; hon har förmått att ar ett bland Christenhetens fordom wäldigaste riken, Ofterriz ke, tillnarra sig ett s. k. Concordat, hwarigenom hon i detta rike erhallit en större makt än hon någonsin egt, och fom hon redan begagnat på det ädla och upplysta sätt att hon, bland annat, förwisat alla protestantiska lärare från universiteten, och förklarat alla blandade äktenskap för concubinater och i sammanhang dermed alla de i dem aflade barn för oäkta; hon har skapat nya helgon, nya kyrkofester, hon bar godkänt nya underwerk och uppenbas reljer, t. ex. sednast de osmakliga, under de ömkligaste förhållanden och med det handgripligaste bedrägeri tilljtälda uppenbarelfer af ben heliga Jungfrun för ett par her debarn irorten La Salette i Cevennerna: ett gyckel, fom wederbörande presterskap warit skamlöst nog att upphöja till rang, heder och wärdighet ar ett fullt trowärdigt mi rafel, ehuru ett par prester mäste afsättas för fin tredje het att ej wilja tro derpå. Och detta i sjeljwa Franks rike! Och i jernwägarnes, telegrafernes och angmajehinerz nas tidehwarf! Jag frågar: stå wi mycket högre än det förra setlet i werklig bildning? Behöfwa wi icke ännu påminnas om att wi hafwa ett sandt förnuft, fom det är mår pligt lika mycket fom mår rätt att anwända? Men man torde fråga tillbaka: hwad angå oss katolska kyrkans widskepelser och herrstlystna machinationer? Der: på swara mi: Så wida de angaå en del och en migtig del af den civiliserade werlden, angå de äfwen de öfriga, och detta mera i wåra dagar än förr, då lätta fommiunikaz tioner och en liflig litterär förbindelse förena alla folk med hwarandra, då fatoljta stolen har fina missionärer i alla länder och den mer ech mer tilltagande religiösa toleran: fen öppnar alla dörrar för en propaganda, fom säkert icke skall underlåta att intränga, för att, efter jullbordadt werk, förstöra den tolerans, genom hwilken den segrat. Skall hon lyckas att genomföra ett sadant werk? Wi hoppas det bästa; men säkert år att hon icke skall ar få derifrån utan kraftigt motstånd, och ett sädant mot: ständ, göres ide af korslagda händer. Hon skall och maste mid sitt jörsta inträde mottagas af en proflamas tion af förnuftets ewiga och okränkbara rättigheter, och med förbehåll af defas helgd må hon gerna forsöka fin lycka här i landet. (Efter: Upsala-Posten) Små ordförklaringar för läsare bland menige man: Scepticism, twijwel. On i ff e re n t i s m, lifgiltiga het. Ratioma (i st sk, som endast antuget förnuftsgruns der, och icke Uppenbarelse. Kortum per a d.. förderswad. Kurirsträng, furivsfart. Co neordat, Ofmerenstoms melse. Concudinat, elaglig könsförbindetse. Macyir nationer, stämplingar. Tolerans, fördragsamhet. Pros paganda, mifionseförening för utfpridande af en lära. Proklamation, offentligt förtunnande.