(TOITO. 11d11 Rev ve Således, och helst då redan allmänna hågen härstädes i följe af sednare tiders lyckliga konjunkturer vaknat till förbättringar och föryngring, låtom oss, såsom på andra orter och i vårt lands minsta små-städer, efterhand och efter råd och lägenhet uppsnygga och försköna vår gamla stad, som just genom sina dyrbara forn-byggnader och sitt läge vid hafvet lätt nog skulle så småningom antaga ett utseende af prydlighet och sägrirg. Men detta stadens omgestaltande kan blott ske genom styrelsens drift, menighetens lifliga medverkan och — enligt en gifven plan. Man talar här lyckligtvis ej till ett sjusofvande samhälle, utan till medborgare bland hvilka samfunds-andan redan visat sig vaknad till uppoffringar och verksamhet för stadens yttre hyfsning; så att endast en liten puff behöfves till inbördes uppmuntran att fortgå på denna ädla bana. Så är under de sednare åren Slotts-backen stenlagd, Norderbackarne planerade, Sten-trappan omlagd, Stenklifvet trapplagdt, Värdklockebackens mur stenklädd, den sornprydliga Ärbetshus-gafveln renoverad, Gatulysningen kommen i gång, många enskilta hus förbättrade och upputsade, Domkyrkans och S:t Catharinas torn ombyggda och omgifningarne vid hamnen begynnelsevis och till en liten del uppstädade (isynnerhet var prisvärdt att Lythska kalkladan blef bortköpt). Ej längesen hafva ock tillkommit vårt vackra Lazaretts-hus, Folkskole-huset, Biskops-huset repareradt (men skall väl en gång ombyggas i en värdigare stil), m. m.; och nu sednast vårt ståtliga nya Skolhus, i upplifvad gammal Hanse-stil, utgångsoch kärn-punkten, från hvilken allt nytt byggnads-lif i Wisby måste utgå och kring hvilken all Landets sågrins i sten och minnen måste ordna sig, — slutligen har ock staden blifvit prydd och rörelsen lifvad genom gåfvan af det nya Enequistska Bad-huset. Staden har ock nu sednast sått genom enskilt mans nitälskan ett behöfligt Stadshus. Vi hafva ock de sednaste åren fått fägnaden af flera nya planteringar, såsom å hela Nya Kyrkogården, och vägen dit från S.-port (tack vare heders-mannen, Rådm. A. M. Lundström), samt de välvilliga försöken till träd-plantering (under 15 år fortsatt) å det förut så ödsliga Östra oby-rummeta, jemte början till en allee åt Länna; vidare dylika i norra Silfver-hättan och s.k. Student-allen samt slutligen D. B. W:s nya trädgårds-anläggning. Denna sistnämnda är en skön tanke och som i en framtid måste få en stor betydelse för hela ortens blomsteroch växtodling, trädgårds-skötsel, skogs-hushållning och allmän smak. ÄÅndtligen äro nu alla våra härliga tempel-ruiner invändigt befriade från allt skräp och deras närmaste omgisningar flerstädes blefna så angenäma genom tressiga trädgårds-anläggningar, i hvilket fall den väl vårdade trädgården vid S:t Nicolaus verkat mycket med sitt föredöme. — Detta allt är ju de vissaste tecken till en vaknad medborgerlig håg och prisvärd bättre sambälls-anda, som visserligen kostat uppoffringar, men visa den bästa vilja: vi äro således på god väg. Men, för att kunna understödja och uppfriska denna allmänna vackra håg och för att kunna komma till något helt och sammanhängande i förbättringarne, måste allt fortgå efter en säkert uttänkt plan. Derom äro tankarna naturligtvis mångahanda; men på det allmänheten må få del af till att börja med en Wisbybos välvilliga tankar i detta afseende (hvilka, vi hoppas det, skola framlocka fleras), så följer här nedan ett, möjligtvis högst bristfälligt, men välment förslag till en allmän plan, efter hvilken försköningen af Wisby stad och dess närmaste omgifningar måtte fortgå, och som småningom och efter hand samt med klokhet utförd är ganska möjlig oaktadt vår allt för mycket omskrikade fattigdom; ty, liksom en fattig menniska vanligen kan hålla sig snyggt klädd — eller, såsom det heter, hel och ren — om hon bara vill det, så kan ock en stad utan Roms skatter vara snygg och prydlig. Vi måtte väl ock för vår tid kunna uträtta något, då forntiden i så många afseenden gjort så mycket! För att då få en sådan allmän plan för Wisbyss förskönande, så låtom oss hålla oss vid det möjliga och här redan befintliga, under det vi tacksamt erinra oss att på århundraden ingen allmän eldsvåda och ingen kanonad (som Gud altframgent afvärje!) på gruset af det gamla Wisby lemnat rent rum för en ny, snörrät, modern stad. (Bygger man icke en längesedan behöflig, hög vall mellan staden och våra väl fyllda krut-durkar, så kan Wisby ändå snart nog, knall och fall, blifva en grushög). Nej, lätom oss, som sagdt, hålla oss vid det här redan befintliga, d. v. s. de stora fördelar vi till stadens skeende föryngring här redan ega, eller stadens gamla nu varande plan i gator och hus, dess amfiteatraliska läge, dess slingerbugliga gator, hafvets storartade närhet och ruinernas dystra prakt, och allt detta redan förmildradt och förskönadt af trädgårdar eller trädgrupper på flera ställen. Man skall verkligen ej ha mycken inbillningskraft för att kunna förutse, det hafvet, ruinerna, allt flera forn-prydliga hus jemte allmän snygghet och mera af gröna träd och beqväma hvilo-platser, lätteligen och småningom skulle förvandla det gamla ruskiga Wisby till en ganska angenäm ort. — Men, låtom oss tala tydligare, vara rätt praktiska. Må man ej bara härvid alltför mycket ropa och åter ropa: vi äro fattiga, utfattiga, vi ha ej råd, vi bli ruinerade, vi råka i en dubbel-kris! — 2 . 4 CAOAgOAOAa AÖA