Gotlands läns tidning – 6 augusti 1858, sida 3

Hungörelser. Som den smittojamma sjukdomen Mjeltbrand vp pat fig i Hejde och Wäte socknar, warder följande ar Lä nets Djurläkare gijne meddelande rörande sättet att igenz känna, förekomma och bota nämnde sjukdom till allmäns hetens efterrättelse kungjordt. Mjeltbrand, som är en sjukdom, hwilken angriper alla djurslag, yttrar fig hos de djur, fom deraf hemsökas, ders uti att desse wisa fig orolige, under kastningar af buis wudet åt sidorna, i fönnerhet den wenstra, och hafwa ryd: ningar; att deras ögon blifwa dunkla, stirrande och vinz nande, och huden omwerlande kall och warm; att de wisa ömhet wid tryckning å sista refbenet å wenstra sidan. Sjukdomen räder från 1 till 7 dagar, fällan deröfwer, men angriper ofta med sådan häftighet att ofwannämne de symptomer ej märkas förrän djuren under häftiga sparkningar och wrålande, samt med fradgande mun vh blodflöde upgifwit andan. Denna sjuakdom förekommes lättare, än den botas. Badning af kreaturen eller i brist deraf öfwergjutning med kallt watten flera gånger om das gen, äfwensom ombyte af foder, är mycket nyttigt. Hank i bringan och åderlåtning anses såsom medel att föres komma densamma. Då något kreatur insjuknar, bör dets samma genast afsöndras från andra kreatur och skötas af personer, som böra undwika all beröring med friska djur. De störtade djuren skola med hull och hår nedgräfwas på afsides liggande och inhägnade platser. Wid sjukdomens början öpnas åder, hwarwid i mohn af djurets krafter och storlek bör aftappas detsamma 4 a 6 qwarter blod, hwilket repeteras, om blodet hastigt löpnar och bättring ej följer. Till inwärtes bruk anwändes i sjukdomens början Salipeter och Dubbelsalt (Sulphas Calicum) från I till 2 lod ar hwardera slaget, hwarje eller hwarannan timme, allt efter sjukdomens häftighet. Sedan gifwes Calmusrot, Malört, Libsticke, Angelikerot och Gentianz rot. Man amvänder antingen alla dessa medel, eller de af dem, på hwilka tillgång finnes, i dosis af 4 till 6 lod fyra gånger dagligen, pulveriserade och blandade med tunn tjära till mos. Under hela fjufdomen anwåndes till dryck åt de sjuka djuren swafwelsyra, utspädd med få stor qwanz titet watten, att blandningen får en syrlig smak. Då berörde sjukdom sprides genom anwändande af köttet och öfriga delar af de djur, som af densamma dö, erinrag all: warligen om nödwändigheten att icke anwända något, hwarken kött, innanwäten eller hud m. m. af sadana djur, enär derigenom sjukdomen lätteligen sprides till andra djur och till och med till inenniskor. Wioby Tandskanfli d. 6 Aug. 1858.