Följande uppsats af S... har blifwit G. L. T. benäget m eddelad: Wisby i framtiden. J gamla dagar, i den gyldene Hanfestiden, då qvins folken här spunno på guldsten och wissa kreatur åto ur silfwertråg, då war Wicby i allo stolt och prydligt, mes deltids-frönt i fin åldriga byggnadö-fråt: då funnos här wäl 16 kyrkor med otaliga förgylda spiror, flera kloster i en allwarligt skön stil med sina tillhörande munkehus, utvändigt prydda af bilder och omgifna ar hwälfda pe larzgångar; de flesta föpmans-huå och andra enskiltes stodo då höga och ståtliga, med fina trappgaflar, firade rösten, fantastiska skorstenar, beqwäma biflag (förftugus qwistar) och granna bhus-portar med borgareswapnuet Bf wer, byggda i en skimrande mångfald efter lynnet hos hwarje särskilt Handels-folk, fom tillsammans slagit fig ned mid den ena eller andra gatan —; många walls hus woro då byggda öfver de smala gatorna: allt oms gifwet af wallar och grafwar och den wäldiga stadsmuren på fina tusende båghwalf med wallsgång rundtomkring, på hwilken rustade krigare gingo mellan de 41 tornen, fom alla då woro prydda med höga tornlika fpiror, och bland hwilka Silfwerhättsstornet wäl hade på fig en hätta (mössa) af silfwer. Ser hufwud-portar med falls rännor till förswar ledde ut till landosbygaden; och wid dubbelshamnen reste fig stolt Wisborgs slotts tinnar —: oh all denna byggnadd-praokt speglade fig skönt i Ofterz sjöns matten, hwilket hanfesftaden beherrskade med makt och wisdom. J en tid af ädel och kraftigt werksam medborgarsanda tänkte man djerft, handlade klokt, lefde fom folk, oh då byggde man och fom folk: den höga famfundåsandan wisade fig klarligen i en ordnad och prydlig Byggnadssart. Då war Wisby skönt att skåda! hwadan ock en af landets gamle minnestecknare engång wid tanken på stadens förgångna härlighet utropade: ack, den fom finge lefwa en stund tillbaka i tiden och skåda Wisby före 1361, och höra alla stadens klockor ringa samman till en högmässa! Kom få en annan tid, pröfiwostiden, då werldshandelns wägar ändrat fig och K. Waldemar med blodig hand re: ste stenkorset i Kors-betningen öfwer Gutarne och Wisby fallna borgerskap: orate: pro: eis: (beder för dem)! Nu, sedan Wisby efter många och långa skakningar är grusadt och Wiosborgs flott uppslukadt af kronokalkugnen, är wår styrka i ruiner och hela wår stolthet snart också i — ruiner! Dessa hafwa wi miferlis gen med wördnad beklädt med winrankor och murgröna och sålunda gjort dem för talrika resande och oss sjelfwa rätt angenäma; men, låtom of ej alltför mycket fördjus pa oss i deras mörfa Mmwalf-gångar och dystra munkes hålor och för alltid jörsjunka i wåra fornminnen (mwi82 serligen både wackra och lärorika) och ewinnerligen lefwa i wåra ruiner —, utan låtom oss heller nu, undervis fade af fordna tiders händelser och wisdom, glade fram träda wår nya tid till mötes, och det i både tankar och werk: wi måste med klokhet följa med wår tid. Ty, hus ru skulle i wåra dagar t. er. en dam (om hon och wore sjelfwa dygden) eller en herre (om och sjelfwa wisheten) taga fig ut om hon bland of mu framträdde med en mössa från 1700stalet eller om herrn wisade fig i en rock från Sewerin Norbys tid! (jorts.)