Utrikes. — Paris. Kejsar Napoleons försök att till afhjelpande af regeringens ständigt växande förlägenhet för penningar försälja alla välgörenhetsanstalternas fasta egendomar, på det sätt att dessa anstalter i stället skulle erhålla statspapper, har strandat emot vederbörande styrelsers kraftiga motstånd. Detta är ett af de högst sällsynta fall då den närvarande styrelsen sett sig nödsakad att vika för oppositionen, eller med andra ord då en opposition vågat att bestämdt uttala sig. . London. Tidningen aQTimese beklagar sig bittert öfver Frankrikes oförklarliga rustningar, hvilka tvinga England att äfven å sin sida rusta. Bladet fordrar förklaring af Frankrike öfver ändamålet med desamma och frågar, om Frankrike icke har några bättre vänskapsbevis att gifva, än dessa för England så kostsamma. — Prins Albert berättas hafva assagt sig arfsrätten till Hertigdömet Sachsen-Coburg till förmån för sin och Drottning Victorias andra son. — — Tre nord-amerikanska ångare äro bestämda att uppbringa engelska kryssaren uStyrC i mexikanska viken. — Paris d. 13:e: Med anledning af Times förut omnämnda artikel, om ändamålet med Frankrikes starka sjörustningar. försäkrar Monitören. att franska stridskrafterna till lands och sjös alldeles icke öfverstiga de i årets stat fastställda. — Det kan icke nekas att den allmänna meningen, så vidt man får döma af ställningen inom affärsverlden, ser med en viss ängslan framtiden till mötes och icke synes ega riktigt förtroende till den allmänna fredens bestånd, ehuru af de hittills kända tvisterna ingen enda är af den betydenhet eller blifvit så ställd på sin spets, att deri kan ligga någon anledning att befara en allvarsam brytning, helst sedan England beslutat gifva efter i tvisten med Ameka om visitationsrätten. Brittiska sändebudet lord Napier har emellertid i 2:ne depescher, med stöd af kända eller bevisade fakta ådagalagt, att nästan alla slafskepp begagna sig af amerikanska flaggan, att de flesta af dem utrustas i Förenta Staterna och att flera egas af amerikanska borgare. — Enigheten inom Pariserkonferensen skall icke vara den bästa och arbetena fortskrida mycket långsamt.