Gotlands läns tidning – 11 juni 1858, sida 2

Något om Stationerna för Vinterpostföringen. Då man i tidningarne sett vederbörandes beslut i osvannämnde ämne, är det måhända en skyldighet för den eller dem. som ega någon narmare kännedom om de utsedda platserna. att afgifva de upplysningar, hvaraf man kan vara i besittning. under önskan att de må användas till gagn för sjelfva saken. — Au Enggjerds-udde är, för det nya ångfartyget, vald till station vid Öland, ådrager sig mycken uppmärksamhet hos den, som känner öländska kusten; och endast, för så vidt platsen är närmaste beröringspunkten med den gotländska stationen Vestergarn. kan detta valförklaras. Men om än denna platsen eger detta företräde framför något annat ställe på Öland, torde likväl vara nödigt tillse, huruvida den till det afsedda ändamålet kan begagnas. Man tillåter sig här att derom framställa följande anmärkningar : Läsaren kan sjelf, genom en blick på kartan eller sjökortet, ölvertyga sig om att ifrågavarande ställe är en utskjutande udde, hvars stränder till nära trefjerdedelar af kompassens väderstreck sköljas af öppet haf. Udden är djup inpå, skyddas icke af något derutanför liggande ref, och med 0.. N.O., S. O., S. och S. Vv. vindar inrusa der svallvågor, då det bläser, från det alldeles öppna hafvet. Äfven då V. och V.N.V. vindar blåsa, gå brottsjöar vid land, och orsaka svårighet att med båt landa, hvilket ock är alldeles omöjligt med förstnämda slags vindar. Under sådana förhållanden är det ock högst olämpligt, att ankra med fartyg vid detta ställe; och befälbafvaren på det nya ångfartyget ärrentyrar sannolikt icke att så göra, äfven om ångkraften står honom till buds och aflägsnar faran af att kastas på strand. I alla fall vinnes ju icke något ändamål, då man med båt icke kan landa! Häremot kan invändas. att om stallet icke med pålandiga vindar kan sökas, så kan man vänta tills frånlandiga vindar inträffa. Men utom det, att genom en längre tids pålandiga, blåsande vindar kommunikationen skulle afbrytas, vet man ock, att vindförändringar ofta hastigt kunna inträffa, så att, om fartyget utlupit under gynnsamma förhållanden, kunna dessa förändras ända derhän att, vid framkomsten till Öland, man icke kan landsätta hvarken post eller resande. Vål har man då vestra kusten af Öland att anlöpa; men om Kalmar sund är isbelagdt — hvilket ofta är fallet under det att Östersjön är isfri —, hvilken utväg har man då? Svaret är gifvet: man måste återgå till Gotland. Men om då, hvad som ofta varit och väl äfven hädanefter blir fallet, motvind och storm inträffa — om kölden blir sträng — om snöyra tillstöter — om fartyget blir nerisadt och ur stånd att manövrera; månne icke då belägenheten blir högst äfventyrlig, om icke något än värre ? Undertecknad förbiser icke, utan beräknar tvertam, art fartyget blir försedt med stark maskin, och att dei i öfrigt blir på det fullkomligaste utrustadt. men allt detta förändrar icke hans åsigt, ty med kännedom af här herrskande vinterstormar och deras verkningar, tror han på otillräckligheten af menniskoverk. Man vill icke påstå, att ju möjligt kan vara, det någon gång Enggjerds-udde kan anlöpas; men regulier postgång synes det icke kunna blifva. Af allt detta som, hvad lokalförhållandena angår, svärligen torde kunna bestridas, framstår det oafvisliga behofyet af hamn vid Öland. Undertecknad tror till och med att derförutan blir icke det nya ångfartyget till väsenduigt vagn för postsarten; och för de resande blir färden, i hänsigt till landningen vid Öland, högst obehaglig, om ock, i lyckligaste fall, fara för lif eller helsa undvikes.