Gotlands läns tidning – 11 juni 1858, sida 1

Amus — LTisby d. ff Jieni. Anteckningar om Juni månad, efter Berges lins Landibrufsskalender för 18587. D. 20:e: Naturen star nu i sin högsta jägring. — D. 21:a, Sommarsolståndet: Wädret före och efter dens na dag blir sadant till Mikaeli. — D. 22:a: Gödels körningen hör nu wara slutad. — D. 23:e: Rörwassen stördae. ÄÅlen leker på dyaktig botten. — D. 24:e, Pidz sommarodagen: Ju mera rega, def mindre nötter. Megn bådar äfwen wåt höjt. Omkring denna tid framjöder Ekälen fina ungar. — D. 25:e: Sankt Dawid tål ine gen gödselkörning. — D. 26, Fullmånc kl. 10,26 f. m. Ar fullmånen klar, blir wackert wäder. — D. 27:e: Slots tern börjas i tid. — D. 28:e: Klöfwern får först Imafa lien. — D. 29:e, Perssmäfgan: Gräsdhopporna börja nu synas. — D. 30:e: Göken upphör att gala då han fer första höstacken. — Poifförbindelsen har fortgått regelbundet. — Det nva ångfartva, fom är benämdt satt föra post mellan fasttandet, Gotland och Öland, gick d. I o:o af slapel mid Mi.tala. — Med Frangen? hitkom sistl. Onsdag Supe Rådet, m. m. V. Cramer, och i går med Louife Ges neralsdivebtören öfwer Fängelserna i Riket, m. m., W. Stråle (fom afreser nästk. Söndag) samt Juftits-Dme budemannen, m. m., Carl Wester (fom afreser nästtk. Thorsdag (de båda sistnämnde i embetssärender. Den nya Orgeln i Garda Kyrka ble nyssledna Andradag Pingst, i närwaro af mycket folk äfwen från närbelägna socknar, högtidligen indigd. J Aliars tjensten deltog församlingens mnittiozårige Kyrkoherde, Dre dens-ledamoten, D:r Jakob Dedekind, fom förrättade massan, och når den wördnadewärde gamle började: Aelig, Helig, Helig, Herre Gud allsmäktig greps aböras ren af andaktofullaste rörelse. — Orgeln war tyst, äns da till def predikanten, Paltors-Adjunkten J. Appellöf, efter inledningen till predikan, fom afhandlade det frome ma hjertats wigtigaste frågor och Skrijteno trösterika var derpå, med några wackra och warma ord wände sig till den ännu stumma lojsångaren — då drog denne sina första djupa andetag och uppmanade med på en gång starfa och ljuiwa accorder ela werlden att fröjdas Berran ! (Pi. 268), hwilken uppmaning äfven offryms tadt följdes af de staror, fom woro församlade i helger domen. Efter gudstjenstens slut höll församlingend åldrige her de ett tanfeerift tal från altaret, deruti han prisade tons fonstens makt att mildra och döfwa jmärtan, att lifwa glädjen, och att, höjande själen ofvan gruset, låta den ana ett högre lif. Denna sköna konst wore för menutz skano andliga lif nästan detsamma fom för hennes Eroppsliga den friska luften. Talaren påminde om, huru den herrlige Luther näst Guds Ord uppskattade sangen fas som kraftigast bidragande att höja andakten i templet. Genom sin skönhet och styrka är Orgeln lämplig att leda kyrkosången, och talaren uttryckte med rörelse sin glädje, att den församling, der han i så många år werkat i sträjdan för Guds Drido åra, och der numera hans ars