Gotlands läns tidning – 9 april 1858, sida 2

Efter långt, af bristande utrymme vålladt dröjsmål sortsättes nu från N:rna 1—3. 5 och 6. Gotlands Krönika. Om utflyttningar från Gotland har Strelow änun följande sägner. Sedan Thores uppror blifwit kufwadt och han sjelf gripen, dödad och på sin fästning Thoroborg begrafwen — hwarom sednast blef berättadt —; har Helge, en ins född Gute och oförsagd krigsman (efter hwilken Helvis socken har sitt namn) blifwit korad till höfding för en taltik skara, som samlat sig, och han gjorde sig färdig att utflytta med den. J hans följe funnos många flormäfktis ga kämpar och resar, hwaraf detta land mar uppfyldt, såsom synes af de många flora flungsftenarna 16) och jättegrafwarna. Wid Korpeklint 17) har han, fig och fina följedsmän till ewärdlig ihågkommelse, låtit uppkasta en stor stenhop, hwilken synes omöjligen kunna wara gjord med wanliga menniskors händer. J klippan derbredwid läto efterkommande inhugga följande runor, som ännu för få år sedan (nemligen från Strelows tid) kunde ses: År half tredium tusandum drog Helge med Gntenm inum hwilken runeskrift (fom dot troligen aldrig har funs nits, skulle betyda: År 2,500 (— efter werldens ffapels je —) utdrog Helge med fina Gutar, Helge seglade till Osterö (nu Osel) oh Dagerö (Dagö), qwarblef der i 30 år, och dog derstädes — ens ligt Strelows tidräkning år 2,530. Han efterlemnade en fon wid namn Dan, fom mar född på Gotland: dens ne blef nu höfding öfver öarna (d. w. s. de redan nämnda Ösel och Dagö samt troligen Runö m. fl. i Rigazwiken). Då emedlertid inbyggarne på Gotland mångfaldigt förs ökat fig, få att hunger och elände der tagit öfwerhand, få sände Dan till Hangwar på Gotland det råd, att göra ett nytt allmänt uppbåd samt afskicka allt folk fom han kunde mista, och Dan lojfwade att annamma dem såfom landsmän och slägtingar. När detta blef kungjordt, behagade det Gutarna mål. Bättre wore att få goda boningsplatser, gods och rikedom, namn och rykte, än att hemma lefwa ett stackot och öms keligt lif. Och några år sednare utseglade en mäktig skara från Gotland, Fårö och Dagö. Deribland nämnes Dan fås som anförare för 300 siora holfar (skepp), oberäknadt otaliga föpmanssfnäcor och fartyg, och på dem 15,000 rustade krigsmän. Han satte kosan till Ejtland, och på det att ingen skulle få tilljälle att fly eller kunna hoppas att wända tillbaka, lät han sticka eld på skeppen. Sedan slog han sig med sina män fram genom landet, drog in i Ryssland, och kom omsider till den floden Donau, samt intog der den trakt som kallas Thrakien, ända till Don, hwilken flod åtskiljer Europa och Asien. Strax wid hans ankomst, begyntes oenighet med Thrakerna och äfwen med några af Geternas folk fom hade spridt fig i dessa traka ter, och Dan måste slutligen göra fig upp och rycka emot dem. Undertiden satte han fin fon Weste till en marfs (grånds) grefwe och ett wärn emot Geterna. Dan levererade Thrakerna en ståndande rid, nedlade många af dem och jagade de andra på flygten. Men dyrt köpte han fin seger, ty sjelf tillsatte han lifwet. — Dan efterträddes af sin son Weste, som war född på Gotland, der hans gård hette Westers i Boge. Weste förföljde Thrakerna; men förlikte sig slutligen med dem, på wilkor att de skulle gifwa honom årlig skatt och