Låtom of lägga bort titlarna! Boftz och InrifessTidningar har nyligen innehållit föls jande uppmaning: Den inom umgängeslifvet så länge och så allmänt önskade reformen uti sättet för tilltalet synes nu komma att gynnas af en lycklig lösning. Af nedan intagna förklaring, hvilken erhållit underskrifter af DD. KK. HH. KronprinsenRegenten och Kronprinsessan, Hertigen och Hertiginnan af Östergötland samt Hertigen af Dalarne äfvensom af ett större antal personer tillhörande de Kongl. Hofven, den högre societeten och civila och militära embetsmän, finner man, att den mest praktiska utväg blifvit tagen i det subskribenterna för att gå till mötes meningarne både för ordet enia och för åades förklarat sig vilja använda och låta i tilltal till sig användas så väl det ena som det andra af dessa ord, I det vi fästa allmänhetens uppmärksamhet på denna inbjudning, hvars underskrifter vi skola meddela i den mån listorna hinna blifva tillgängliga, torde vi äfven få, hvad landsorten vidkommer, påpeka tillfället att i tal och skrift arbeta för denna reform, hvilken förtjenar att blifva betraktad såsom en national-angelägenhet. Den omhandlade förklaringen, hvaraf tryckta exemplar till påteckning redan cirkulerat inom societeten och som i morgon blifver för samma ändamål tillgänglig i hufvudstadens boklådor, är af följande lydelse : kbristen på något tjenligt tilltalsord i vårt umgängesspråk har varit så länge ölverklagad, och önskvärdheten af att få denna brist afhjelpt blifvit så allmänt erkänd, att man utan öfverdrift torde kunna säga, att tankarne i det afseendet ej äro delade, Så mycket större meningsskiljaktighet äger deremot rum i fråga om det tilltalsord, som borde införas, i det somliga gifva företrädet åt De, andra åt Ni. bå likväl, oaktadt de många goda skäl, som från båda sidor anförts, det icke torde kunna bestridas, att frågan, ur praktisk synpunkt sedd, egentligen reducerar sig till en fråga om tycke och smak, synes ingenting vara lämpligare än att äfven låta afgörandet bero på tycke och, smak, eller, med andra ord, att låta hvar och en nyttja det af de båda nämnda tilltalsorden, som individuelt mest behagar. Om på detta sätt till en början ett blandadt bruk af båda blir infördt, kan icke betviflas, att ju efterhand — och troligen efter ganska få år — ettdera skall lyckas att vinna mesta gehör för sig och småningom göra sig gällande. Det bufvudsakliga ändamålet, som alla åsyfta, vore då vunnet, och striden hade blifvit utkämpad på det område, dit den egentligen hör, nemligen umgängeslifvets; under det man aldrig lärer kunna hoppas att komma till något praktiskt resultat, om man skall vänta på att först få det absoluta företrädet af det ena eller andra ordet bestämdt och af alla erkändt, och under det olägenheten af det blandade bruket af båda, under öfvergångsperioden, i sjelfva verket är ingen. Utgående från dessa åsigter hafva undertecknade,bland hvilka finnas anhängare så väl af Mi och Er som af De och Dem, härigenom velat öfverenskomma att, så vidt på oss beror, befrämja bortlaggandet af det hittills i vårt umgängesspråk brukliga tunga och obehagliga upprepandet af titlar och namn, genom att i stället till begagnande upptaga ettdera af de här ofvan nämnda tilltalsorden; likasom vi äfven å vår sida skola med lika nöje höra det ena som det andra, i tilltal till oss, begagnas.a Enär den önskan blifvit uttalad, att landssorteng tidningar måtte i fin mån befordra genomförandet af nämns da förslag; må här nämnas, att G. L. T. för fin del tillönskar den wälbehöfliga förändringen all framgång. Men att utfärda anteckningslistor, å hwilka alla föräns dringens wänner och wäninnor skulle inbjudas att sätta deras namn, och att sedan i tidningen aftrycka dessa, anser G. L. T. icke behöfligt. Det enkla, wälgrundade och sunda förslaget skall bvinvelåsutan winna flertalets bifall, och Jaslistorna stulle blifwa mycket för långa att afs tryta. — J stället får G. L. T. äran nämna, att i Nys bergska bokhandeln är en Tejslista tillgänglig, hwarå de titelsegande och titelsälffande personer af båda könen, fom fortfarande wilja helsas med deras respective titulas turer, anmodas att sig anteckna, hwilken lista sedan, till allmän efterrätt else, i denna tidning skall blifwa aftryckt. Bland de föreslagna fleraktilltaldzorden: Ni, De, Du och I, tycker G. L. T. för fin del att Ni med tillhörande : formerna Er, Eder och Edra, är det nättaste och lättaste, hwilket nämnes med all aktning för andras polis ka tycken. Hufwudsaken är: att titulaturen — utom i början af en skrift eller ett samtal med måtta och till nöd torft amvänd — af bruket göres alldeles obruklig och af ett behändigt och behagligt tilltals-ord warder erfatt. — Att emedlertid en sådan framtidens man fom HK. H. Kronprinfens Regenten med sitt höga föredöme gir wit stöten (man bör hoppas: dödsstöten) åt det tunga och obehagliga upprepandet af titlarna, är ide blott i högsta måtto priowärdt, utan ock, jåsom man hoppas, i hänsigt till upphörandet af titelz, adeläs och ordenåsförläningar, med mera dylikt, högligen bes tecknande. Konseqwensen manar dertill, och H. K. H. blir den som derwid kan komma att göra mycket! — r Att framl. Capitainen och Riddaren G. v. Köhlers e terlemnade Enka Fru SARA ELISABETH v. KÖHLER, född Isherg. stilla afled nå Uartviks i Ganthem den 10