Hera om Solförmörkelsen d. 15 Miere 1858. Om denna förmörkelse har man nu sett några få hvarandra motsägande uppgifter i Tidningarna: och skulle man få tro de sednaste, så skulle vi här på Gotland icke få njuta det nöjet att beskåda förmörkelsen i sin fullständighet, det vill säga rinyformig. Jag har icke sagt (se G. L. T. N:o 3) att månskuggans medelpunks bestämdt skulle stryka fram öfver Ejsta till Kräklingbo, utan dervid tillagt att denna uppgift icke torde vara säker, enär jag saknar Aftronomiska tabeller; men jag har önskat att Almanachornas författare måtte upplysa oss om hvar den höge resande behagar tåga fram, på det man måtte kunna vara honom till möte å ort och ställe och bevisa tillbörlig uppmärksamhet mot en så hög resenär, Denna upplysning har dock den tröge Professor Selander undanhållit oss. Till svar på den insända artikeln i G, L. T:s sednaste N:o, undertecknad R. får jag nämna: att jag ingalunda vill motsäga hans uppgift; ty kanske äger han tillgång till ryska aftronomers beräkningar, dem jag saknar, och, hvad England angår, har han fullkomligt rätt. De källor jag begagnat för mina uppgifter om meranämnde förmörkelse äro, utom Littrows Aftronomi, Dietrichsen and Hannays Royal Almanack for the year 1858 och Webers Volks-Kalender 1858, Leipzig; desse utvisa att den ifrågavarande solförmörkelsen blir i Dublin och Edinburg 10. 3 tum (tolftedelar) och i Leipzig 2,, tum, samt ringformig vid viken the Wash i Norfolk. — Lägger man härtill den underrättelsen våra Svenska Almanackor (ehuru deras osullständighet gerna medgilves) innehålla. nemligen att förmörkelsen är 11 tum både i Stockholm, Göteborg och Lund, så följer deraf att den måste vara ringformig litet norr om Lund, och, om denna punkt sammanbindes med tbe Wash samt linien utdrages, råkar den otvifvelaktigt Gotland. Uppgiften i Aftonbladet för den 23 Febr. om ringformiga förmörkelsens bana genom Strömstad och Söderhamn är förmodligen oriktig; ty huru skulle förmörkelsen i sådant fall kunna blifva 11 tum både i Göteborg och Lund samt 9,7 tum i Leipzig? Observationerna om måndag skola visa hvem som har rätt. Då förmörkelsen i alla fall blir mycket stor, torde, om luften är klar kl. 33 e. m. om Måndag, de större stjernorna komma att synas, af hvilken anledning jag här nedan meddelar hvar de äro till finnandes. Venus till venster om solen. — Jupiter i SSO., 42 grader öfver horizonten. — Saturnus i O., 23 d:o — dio — d:o. — Tvillingarna i O.t. N., 29 å 33 d:o — d:o — d:o— Procyon i Lilla Hundens stjernbild, i O., 11 grader öfver horizonten. — Capella i Kuskens — d:o — i 0., 61 d:o — d:o — d:o. — Rigel i Orions — d:o — i SO., 15 d:o — d:o — d:o. — Beteigenze i d:o — d:o i 080., 25 d:o — d:o — d:o. — Aldebaran i Orens d:o — i 80.. 42 d:0 — d:o — d:o. — Atair i Örnens — dio — i V.t. N., 3 d:o — d:o — d:o. — Wega i Lyrans — d:o — i NvV., 19 d:o — d:o — d:o. Förmörkelsen ses bäst genom en glasruta, den man rökt öfver ljuslågan. Till upplysning för tidningsläsare af allmogen meddelas dessutom: att med horizont menas den runda kretsen der himmel och jord synes stöta tillsammans; att högsta punkten på bimmelen eller den som är midt öfver åskådarens hufvud kallas zenith, och att från horizonten till zenith räknas 90 grader. os L....z — Jemte ofvanstående har den för astronomisk forskning varmt lifvade förf:n meddelat G. L. T. en tabell med 6 färglagda figurer, visande utseendet af Solförm. 1) I Skåne, Blekinge och på Öland, enligt L—z, i Småland enl. insändaren R., i Werml., Dalarne och Helsingl. enl. Aftonbl. d. 23 Febr.; 2) I Lund enl. Alman., i Stockh. enl. Aftonbl.; 3) i Stockh. o. Göteborg enl. Alman.; 4) i Wisby enl. L—z; 5) i Wisby enl. R.; 6) i Öja enl. L—z. Det skulle för G. L. T. ha varit ett stort nöje att i träsnitt hafva kunnat meddela nämnda figurer. — VRAKET — — ? Domare-es?!omn. (Insändt)