Gotlands läns tidning – 5 mars 1858, sida 2

En person, som slera gånger med sak-kännedom yttrat sig om vinterpostfsöringen mellan Öland och Gotland, har meddelat G. L. T. nedanstående, som med nöje införes. Åt den förhoppning, som här uttalas, bör uppfyllelse önskas. VVinter-postföringen. Sällan har postföringen någon vinter gått så regelmässigt och ordentligt som under innevarande. Omvexlande vindar, i förening med blid och tjenlig väderlek, ba visserligen företrädesvis orsakat detta angenäma resultat; men förbise får man dock icke, att vederbörande postförares påpasslighet och raskhet i sin mån dertill bidragit, Den väderlek, som nu varit rådande, kan dock anses såsom undantag från den under vintermånaderne vanligen herrskande. Föregående vintrar hafva lärt oss hvad vi kunna ha att vänta i detta fall. General-Post-Styrelsen har derför, med berömvärdt nit, och icke utan stora depenser för postverket, så anordnat, att ifrågavarande postföring bör, så mycket som möjligt, bli betryggad. Den nybygda ångbåten blir härför en borgen. En omständighet har man dock härvid trott sig böra påpeka. Då hårda vintrar inträda, med thy åtföljande svåra stormar, yrsnö och köld, är ifrågavarande fartyg, huruväl det ock kan vara utrustadt, blottstäldt för de farligaste äfventyr. Fartyget kan t. ex. lemna hamn under vacker väderlek; men under vägen öfverfallas af en snöstorm, i styrka nästan jemförlig med en af dem, som i Svarta Hafvet herrska, men ännu farligare än några af dessa emedan de här vanligen åtföljas af bister köld, hvarigenom all manövering nästan omöjliggöres. Det är då, som räddning af lif och post och gods är beroende af en Befälhasvare. Denne måste derför, då rätter hamn ej kan ernås, så noga känna kusterna att nödhamn hvar som helst må kunna sökas. Han måste känna hvilka uddar, som af ström skäras isfria, och för angifvet ändamål kunna angöras; han måste känna alla här rådande väderleksförhållanden ända derhän att han, med öfvadt öga på luftens utseende, på det närmaste kan förutse inträffande omvexlingar och derefter lämpa sin seglats. — Med ett ord. en sådan befälhafvare bör vara fullt hemmastadd och förtrogen med farvattnet. — En dylik sakkännedom vinnes icke lätt; den utgör frukten af lika många som dyrköpta rön. Det är derför man ansett sig böra till höga vederbörande hemställa, huruvida icke, af ofvannämnde skäl, nödigt vore att, till chef å den nye ångbåten, en med våra farvatten välbekant och med våra egendomliga natursörhållanden förtrogen person kunde användas. — Efter undertecknads förmenande är detta det vigtigaste af de mått och steg, som återstå för komplettering af gotländska Vinterpostföringen. J. G. B. COVE FOR