Gotlands läns tidning – 26 februari 1858, sida 2

Avotefs-wäfendet. Af Apotekaren J. E. Wibet har plats blifvit bes gärd i G. L. T. för en längre uppsats i anledning af det fom under ofwanstaende titel i förra N:o war kort: ligen infördt. J anscende till uppsatsens fena emotta: gande fan endast en del deraf nu medbinnas; det öfriga stall följa sedan, jemte G. L. T:s swar på tal, ech nägra ord på köpet. Pa förhand fan emedlertid G. L. T. icke underlala att omtala, det Hr L. i sin artikel uttryckligen tillwitat G. L. T., för dess framstållning ar saken, ingenting mindre ån — tryckfrihetobro:t! Wien lä saren skall dömma. (Jnsändt) Uti N:o 8 af Gotlands Läns Tidning för den 19 innewarande manad finnas införde delo utdrag af NRevi: fions Berättelsen öfwer Gotlands Läns Lazaretto Rå kenskaper för är 1855 dels och nagra ort om Apotekös wafendet härstädes; och fom bada berörde artiklar nine: halla dels werkliga misstag. dels skenbarligen wrängda framställningar, bar insandaren ansett med heder och james wete öfwerenostämmande att berigtiga de förra och i af: scende å de sednare påpeka dem, samt i öfrigt öMverlems na ät den läfande allmänhetens eget Omdöme afgörandet, hurmvida defsammas spridande i tryck af öno enda pu: blicistista org an ide sörrader frånträdande af den owäld, som bör ntgöra rättesnöret för hwarje Tidningoredaction, hwars stränwanden afse befordrandet af sann uplyoning. Beträffande Revisions Berättelsen; så har Red. af G. L. T. in extenso intagit dess andra punkt, hwilken i mer eller mindre mohn lemnar rum för suppositioner, hwilka måhända kunna kasta skugga på en ajgangen tjens steman. Red., som ansedt anmärkningen böra komma till allmänhetens kännedom, borde icke förbisett billigheten deraf, att Doktor Appeltoffts deröfwer afgifne förklaring jemwäl intogs, och da det för ett opartistt bedömande af anmärkningens lämplighet är nödigt känna berörde Förs klaring, har ins. ansett sig böra densamma i sin helhet anföra: J slutet af Revisions-berätteljen uttala Revisorerna den åsigt att de, i sarnad ar uppgift från andra sjukhus ej kunna anställa nagon jemförelse i afscende på total: foftnaden och att en sadan jemförelse i alla fall skulle blifva otillräcklig att derpå grunda ett omdöme; detta caftadt hafwa Revisorerna, pa just en sadan jemförelse welat grunda ett omdöme om medicamenis:foftnaden — med ledning af förhållandet 1853 grundat på Kongl. Sundbhets-Colegqti embetoberättelse anse sig Årisorerna berättigade uttala det omdöme, att med undantag af ett Lazarett har medicamentkostnaden wid alla Lazarett i diiket warit högst mid Wioby; uti nämnde berättelse lär ses dock att den wid Wioby Lazarett utgjort 4 st 5 r., Ösierjunds 4 sk. 8 r., mid Hudikowalls 5 sk. 11 r. och mid Piteå 6 ft. oh 6 r., eller nära 50 procent Högre än i Wiobv. Wid de andra Lazaretten har wisserligen medicament-åtgangen warit mindre, men deremot hafwa patienterna pa alla Lazaretten, med undantag af 2:ne, ojwerhufwud legat betydligt längre tid än å harwarande Lazarett. Så t. ex. har nämnde År hrarje patient les gat 25 dagar, öfwet hufwud råknadt a Wieby Lazarett, men deremot nagot öfwer 47 dagar å Stockholms. Hem: ställes saledes, hwilten af dessa inrättmngar wunnit mest, antingen Stockholmos fom haft mindre medicamentkostnad men deremot haft att underhalla hiwarje patient 22 da: gar längre, eller Wioby med hegre medicamentkostnad och välften mindre underhallodagar. Detta fynces mig Me viforerna bade sjeljwa bort taga i beräkning och jeunväl i fin berättelje upptagit hwarigenom deras berättelse blirz wit mindre missledande. Huru lite man dessutom af en sådan jemiörelse fan winna något säkert resultat om den behöfliga medicamentö-åtgången och Huru wäsentligen olika den tan utfalla, synco ar jamma Kongl. Collegii berät: telse, enligt hwilken wid nämnde ärs Befälemöten mes dicamen ttostnaden för hwarje sjuk om dagen uppgatt: wid Skanska Hussarerna till 34 st. 10 r., mid Eljoborgo Reg:te till 28 ft. 4 r. samt wid Smålands Hufar:-MRegqite tull endast I st. allt Banco. Den anmäirtta qvanitet camphert spiriins fom mycket bidragit höja medieaments tostnaden, har blifwit anwänd för att rädda händer och fötter å några patientet fom warit intagne för widt ute beredd tallbrand i dessa delar. — Hwad angår Mevijorer: nas förslag att utbyta ett medicament emot ett annat,